|
Mera om projektioner.
Var ligger norr?
I alla vanliga kartprojektioner eftersträvar man att koordinatsystemet för latitudgrader och longitudgrader ska mötas
någorlunda rätvinkligt och att kartbilden ska vara någorlunda vinkelriktig
och någorlunda skalriktig.
Det verkliga avståndet mellan meridianerna
("=longitudgrader") minskar längre norrut (om
det nu finns meridianer i naturen), vilket innebär det att graderingen
på den
horisontella skalan enligt latitudparallellen ( som anger longituden) inte
alls blir skalriktig jämfört med kartbilden. Däremot är graderingen
längs meridianen (som mäter latitudvärdet) någorlunda skalriktig. Således ska
avståndsmätningar på kartan - oavsett i
vilken riktning avstånden mäts - alltid
relateras mot den vertikala skalan
efter meridianen (latitudskalan).
Men när vi säger att latitudskalan är skalriktig är det bara en
relativ sanning. Graderingen är skalriktig, däremot är inte
längden mätt i millimeter på kartan lika lång på en distansminut i
norra Bohuslän som i södra Halland (det skiljer ca 5%). Den snabbtänkte
läsaren inser härvidlag att då kan inte sjökortet vara exakt
skalriktigt(=ytriktigt)...
Det är bara på kartor/kort enligt Mercators projektion
som norr alltid ligger precis rakt upp, parallellt med kanterna på
kortet. På alla koniska projektioner måste man leta fram en
meridianlinje - som ju alltid pekar mot norr. På Gröna Kartan är
avvikelsen mycket stor, då den ingår i Swedish Grid-systemet och där
hela ´systemet´ är orienterat mot norr. Avvikelsen blir stor, upp till
6 grader i utkanten av systemet.
Sjökort
med Gauss koniska projektion har ett mindre meridiankonvergeringsfel, då
varje enskilt kort är någorlunda riktat mot exakta norr. Dock
finns ett litet fel kvar.
Mercators projektion
Mercators projektion ger kartbilder som är lämpade för
långdistansnavigering, eftersom de är exakt vinkelriktiga. Denna
projektion används på sjökort på västkusten och även på
översiktskort i Östersjön. Övergång till Gauss projektion verkar dock
vara på gång, åtminstone på båtsportkortets 25000-delar på på
västkusten och vissa översiktskort (t ex nya Arholma-Landsort 1:125000).
I Mercators projektioner gäller att även latitudskalan förändras närmare
polerna för att kartbilden ska bli exakt vinkelriktig. På våra
beddgrader blir skalfelet hanterligt, och relaterar du till graderingen i
högermarginalen på samma höjd, får du ju ut exakta
avståndsvärden - visserligen i distansminuter, men exakta...
Å andra
sidan blir då skalan fullkomligt galen i polartrakterna, och även om
Mercators kartor är vinkelriktiga, ger de inte exakta storcirklar vid
extrem fjärrnavigering....
I Mercatorsystemet finns "norr" alltid ´rakt upp´ i alla
positioner, i 90 graders vinkel från latitudparallellen.
Gauss projektion
Alla moderna landkartor och kustkort i Östersjön är gjorda enligt Gauss
koniska projektion, och där är skalan ganska exakt och vinklar ganska korrekta (utom möjligen längst ute i
hörnen). Kartbilderna är mycket exakta.
Däremot får man även här se upp på sjökorten med longitudgraderingen
längs latitudparallellerna, där en minut inte alls motsvarar en
distansminut (utom vid ekvatorn). På latitudgraderingen längs meridianen
(i "högermarginalen") är en minut alltid lika med en
distansminut och lika lång i millimeter oavsett var på kartan man
mäter.
På kartor av Gauss projektion finns inte norr att söka "rakt
upp" annat än i exakta mitten av en karta eller ett kartsystem.
Detta är mindre besvärande på en enstaka karta. Men om många blad
trycks i ett samordnat bladindelningssystem, t ex enligt Swedish Grid,
blir meridiankonvergensfelet stort i utkanten av systemet, och
"felet" måste hanteras. Egentligen är det inget
"fel", bara ett annat sätt att rita, där man prioriterar
följsamhet mor verklighetens terrängmodell högre än att
"norr" alltid ska avbildas exakt "rakt upp". Sjökorten justeras individuellt,
man har regionala medelmeridianer, så "felet" blir litet, men
märks faktiskt. Meridianerna lutar svagt in mot mitten.
På kustkort enligt Gauss
verkar man ofta - på något sätt - trolla bort det mesta av
avvikelsen - man följer terrängen mera exakt, men å andra sidan
får man då in ett litet avvikelse mot Latitud/Longitudskalorna...
Översiktskorten följer grundkonceptet -
meridianerna lutar tydligt in mot mitten. På kustkorten finns en viss
lutning kvar, men den är helt obetydlig.
Vid vanligt bruk hanterar Gauss projektion således "projektionsfelen"
bättre än Mercators, men vid noggrann långdistansnavigering får man
inte samma koll på avvikelser som med Mercators...
I praktiken blir det bra...
Småfelen på Mercators och Gauss projektioner modifieras vid kartindelning så att allt ser bra ut.
Om man dock försöker att klippa/klistra ihop många kartor märker man
ganska snabbt att ´det inte stämmer´. Det kommer att uppstå små
vinkelfel och avbildningsfel, glipor och överlappningar mellan
kartorna. Försöker man töja och maka ihop kartbilderna så börjar
man bygga en glob.... Försöker man sträcka ytan plan och samtidigt
hålla kartbilden vinkelriktig blir det ingen ordning alls på skalan
och långt norrut blir det ingen ordning på vinklarna heller... Man
måste alltså acceptera faktum: Projektionerna blir en kompromiss
mellan det /ganska/ runda originalet och de platta avbildningarna, och
att varje enskilt kartblad är sin egen kompromiss som i kanterna inte
är 100%igt "kompatibel" med kartbladet över
grannsocknen.
Användningssättet får avgöra vilken sorts projektion som är bäst
för ändamålet.
Mer om Lat/Long
respektive SwG
Det är på sjön svårt att kommunicera med kamrater som navigerar efter
Gröna Kartan med Swedish Grid. Du kan ju ställa om GPS till SwG/RT90 för
att få ut dina waypoints mm i "SwG", men du får en bättre
överensstämmelse med Gröna Kartan om du använder UserGrid enligt
anvisningarna ovan och kartdatum WGS-84. Men nu kommer det starkaste motivet
för att göra just så:
Bland annat Ozi fungerar så att när du kalibrerat kartan, kan du ange
alternativa positionssystem - t ex latitud/longitud och User Grid enl någon
specifikation - men du kan inte samtidigt visa grafiken med olika
kartdatum, så om du vill lägga på två olika
positioneringssystem samtidigt, måste de bygga på samma
kartdatum! Det blir kaiko i Ozi om du normalt använder lat/long med WGS-84
och samtidigt vill visa SwG som bygger på RT90. Men det fungerar utmärkt
om du istället har egendefinierad UserGrid baserat på WGS-84. Du kan då
lägga på ytterligare ett koordinatsystem på navigationsbilden i Ozi som
motsvarar SwG/RT90:s kilometerrutor.
Du kan tom skriva ut ett eget ´sjökort´ med motsvarande
positioneringssystem som på Gröna Kartan...
Gör du inscanningar med hög upplösning blir resultatet utmärkt på en
bläckstråleskrivare (tyvärr inte vattenbeständigt). Då ser man mycket
tydligt att bara det ena (lat/long) pekar mot norr, det andra pekar drygt
lite "fel" trots att det stämmer exakt med hur rutnätet trycks
på Gröna Kartan. Felet uppstår då man lägger ett
rätvinkligt/rätlinjigt positionsangivelsesyetem (SwG) över en konisk
projektion (Gauss). Använd således aldrig det svarta rutnätet på Gröna Kartan
för att ta ut absoluta kurser med.
Endast sjökorten med positionsangivelsesystemet lat/long ger absolut
korrekta kursangivelser. Ska du hantera Gröna Kartan korrekt, ska du
använda de rödbruna bakgrundsmeridianerna som finns i ett diskret tryck
på Lantmäteriets kartor för att referera mot geografisk norr, och
därefter korrigera med aktuell missvisning...
Se vidare exemplet: Swerige 1658
Alternativt kan du via Lantmäteriets hemsida ta reda på hur
stor ´meridiankonvergensen´ är för ditt område, använda SwG, och
korrigera för detta. Men det är ett farligt sätt att jobba på eftersom
meridiankonvergensen är olika i olika delar av landet. Använd meridianerna
i stället!
Glad och dum
För att göra det hela ännu mer krångligt kan man konstatera att den
magnetiska missvisningen just nu i Stockholms ytterskärgård är i stort
sett lika stor som meridiankonvergensfelet på Gröna Kartan och dessutom
drar åt andra hållet. De som tar ut kurser relaterat till det svarta
rutnätet och dessutom glömmer bort att missvisning finns, kommer rätt på 1 (en) grad
när. Men det är ju bara just
nu och just här. Försök inte att praktisera det dubbelfelet i andra delar
av nationen. Då går Stockholmaren vilse och ortsbefolkningen får gå man
ur huse för att bilda skallgångskedja.
På västkusten är det alltså tvärtom, missvisningen drar åt
samma håll som meridiankonvergeringsfelet och det blir totalt över 5
graders fel.
Å andra sidan är missvisningen bara 1 grad där, så om du använder
meridianerna korrekt när du tar ut kursen på västkusten, kan du nog glömma
missvisningen.

Copyright © L
Bergman
|