|
Storlek på paddel
Kroppen har sin bästa verkningsgrad inom ett ganska
begränsat "varvtalsom- råde", utanför detta sjunker
snabbt utvecklad kraft, uthållighet och trivsel. Belastningsskador (t ex knäskador vid cykelåkning) ökar . För att
trivas på sin cykel verkar det som om man behöver 8-10
distinkt skilda växlar. Om dessa ska vara åtkomliga enligt
något lättväxlat mönster, krävs en växellösning med 15-20 olika "teoretiska"
utväxlingskombinationer. Dessutom kan man lägga utväxlingen
på hela paketet "högt" på en landsvägsracer
eller "lågt" på en MTB... Trots att elitcyklister är
tränade för att använda en högre ´cadens´ (varv/minut)
än amatörer, orkar de dra mycket tyngre
växlar och kan göra detta utan belastningsskador (i
regel).
Jämförelsen med cykel haltar på flera punkter, framför
allt ska
cyklisten kunna prestera bra inom ett mycket stort
hastighetsintervall. Men liknelsen är tänkvärd ur en annan
aspekt - alla som suttit på en modern, mångväxlad cykel har
lagt märke till hur lite man orkar om man ligger på fel varv
och hur mycket välbefinnandet ökar när man ligger på
rätt.
När man paddlar slipper man uppförbackar men tyvärr inte
motvind och någon gång, alltför sällan, har man
hygglig medvind. Den fart man ska kalkylera med som
långfärdspaddlare är från 1 knop i mycket hård motvind
till 5 knop i medvind. Alltså i runda slängar 2-9 Km
/tim.
Någon enstaka gång kan man ligga och halvsurfa i hastigheter
över 10Km/t. Min begränsade erfarenhet av den typen av
paddling pekar mot att det oxå då är ganska bra med en
"lätt växel" och lite kvick paddelföring. I hård
motvind skulle man vilja växla ner ordentligt, men det går
ju inte. Man får försöka ta lite kortare paddeltag i
stället för att någorlunda hålla varvet uppe. Även då
är det bra med en kvick paddelföring. Att då växla grepp
som med en 180-190 cm lång (kort!) grönlänsk stormpaddel,
tillhör konster i en division som i varje fall inte jag
kommit upp i.
I regel ligger man och mal i runt 7 - 7,5Km/t.
I en grupp går det ofta lite fortare på förmiddagen och
saktare på eftermiddagen.
Detta är ganska självreglerande. Alla "korta"
allroundkajaker blir på grund av vågbildningsmotståndet mycket tunga
att ytterligare driva upp i fart. Men upp till 6,5-7
är det lätt.
Med kort
menar jag sådana med vattenlinjelängd runt 5 m. I
reklambladen presenteras dessa på olika sätt med olika
längdangivelser (som ofta stämmer nästan lika dåligt med
verkligheten som viktangivelserna...).
Endast
mycket starka paddlare klarar att någon längre tid dra
hårdare. Ofta väljer dessa lite längre kajaker som kan
pressas upp i högre hastighet, men som faktiskt går tyngre i
´vanliga´ hastigheter...
För de som inte tänker paddla i grov sjö är också de
typiska skärgårdskajak- skroven (tunt, utdraget förskepp
och brett, bärande akterskepp)
ett snabbare alternativ, liksom de rena träningskajakerna
(ännu smalare förskepp och relativt sett ännu mer bärande
akter...).
På bilden överst ser du Lendals paddelblad
(ungefärliga mått i cm)
| |
|
Längd |
Bredd |
| Power
Master |
grön,
streckad |
48 |
20-20,5 |
Archipellago
(Skärgård) |
tunn
blå
heldragen |
48 |
17,5 |
SeaMaster
("Havspaddel" |
röd |
48 |
15 |
| nerslipad
Archipellago |
svart
heldragen
+skuggad |
47 |
14 |
Lendal
Nordkapp är något mindre än PowerMaster.
VKV:s paddlar liknar PowerMaster i storlek och egenskape,
även om formen är lite annorlunda.
I tidernas begynnelse körde jag PowerMasterliknande skovlar,
och tyckte att det kändes bra att den satt fast ordentligt i
vattnet....
Och med 87 graders vinkel (men just det kändes aldrig bra).
Sedan gick jag över till Archipellago i många år. Med en
SeaMaster som reservpaddel (inte för att det är en bra
paddel, men den låg platt och fint på akterdäcket).
Först med 87 graders vinkel, som dock minskades för varje
år, kom ner till 45 graders vinkel.
Nu har jag satt slipmaskinen på Arcipellagon och minskat ytan
ytterligare enligt bilden ovan, dessutom kortat paddelskaftet
ett par cm. Vinkel: knappt 40 grader.
Subjektiva noteringar:
betydligt lättare att dra, en måttlig ökning av
paddelfrekvensen.
Det hela känns mycket behagligt, och minskningen av bladytan
är helt rätt för mitt sätt att paddla. Vinkeln inte lika
säker, men någonstans 35--45 verkar lagom (för mig),
troligen runt 40.
På GPS:en ser jag att det inte på något sätt är svårare
att få upp ungefär samma toppfart som tidigare, kanske lite lättare.
Känns betydligt mindre påfrestande för armar/axlar. Men det
går inte få högre toppfart, vilket troligen beror på dålig
paddelteknik. Den som aldrig tränat ´speed´ börjar
vingla som en skadeskjuten fasanhöna, så fort paddelfrekvensen blir hög. Möjligen
kan en stor paddel ge amatören högre toppfart under en
mycket begränsat tid (några minuter).
Längre paddelpass i vanligt tempo känns betydligt
behagligare än tidigare, både under paddlingen och efter.
Jag har inte kört så mycket så jag bestämt kan säga hur
mycket marschfarten ökar, men den minskar definitivt inte
- troligen har den ökar något och med bättre teknik kan det
bli lite till. Nu rör det här sig om helt marginella
fartskillnader, det viktiga är att må bara (bättre!) - och
det gör jag.
Negativt? Vid mycket lätt belastning, då paddeln ligger
löst i handen kan det kännas en tendens till wobbling som
dock försvinner när man börjar paddla. Antagligen sviktar
bladet en aning vid belastning, vilket stabiliserar upp
paddeln (t ex VKV-paddlar är lite ´skränkta´ redan
från början av stabilitetsskäl).
Kanske man kan
trimma bort även detta (paddeln är ganska slarvigt
nerslipad), men då det bara är ett teoretiskt problem har
jag låtit det vara.
Skruvroll går fortfarande bra utan att ändra grepp, men det känns
att bladet är mindre. Det är inte nödvändigt att
göra några större förändringar i teknik, men visst skulle
man kanske kunna låta paddeln glida några centimeter i
greppet, vilket gör stor skillnad. Dock ska man inte behöva
ta till en Pawlata, vilket jag med min /brist på/ teknik
måste göra när jag kör med stormpaddeln..
Läs:
-Sea
Blades: Fashion or Function
-Björn
Thomasson om grönlandspaddlar (7-9 cm breda)
-Bogdanoffs artikel Myten
om långa kajaker
ALLTSÅ
Prova alla småpaddlar du ser, speciellt om du inte
längre är både ung och stark. Prova gärna
under något längre pass. Och mät om du har
möjlighet. Små hastighetsskillnader är svåra att
uppskatta. Att det förr i tiden kändes så bra att paddeln
svarade stumt i vattnet gäller inte längre, i varje fall
inte för mej. Inte alls bra - och med GPS:en
ser jag att det inte heller är negativt för farten.
Snarare en tendens i motsatt riktning.
Om du bestämmer dig för att slipa
Mät noggrant och märk
ut med spritpenna, försök att behålla formen i stort, du
ska bara smalna av mittsektionen proportionellt... Inte minska
bladets längd.
Sliprondell på borrmaskinen, extra grovt slippapper.
Andningsskydd. Var lätt på handen för slipskivan tar ned
paddelbladet mycket snabbt. Spänn fast borrmaskinen i
snickarbänken, inte paddelskaftet, särskilt
kolfiberskaft
är mycket ömtåliga för kompression.
Om man bara smalnar av bladet och inte slipar i
närheten av fästet, tror jag inte att man påverkar
styrka/hållbarhet.
(Allt gäller glasfiberpaddel. Inga erfarenheter av att
modifiera kolfiberpaddel, men det borde fungera. Enligt rykten
har Ankarvik själv ´godkänt´ försiktig nerslipning av
VKV-paddlar). Se upp om du tror att det ligger distansmaterial
i paddelbladet, då är det katastrof att slipa.
Du kan såga itu skaftet på en Lendalpaddel för att
korta eller ändra vinkel.
Det finns skarvhylsor att köpa på t ex Svima. Om du
fortsättningsvis behåller paddeln delad, limmar du bara fast
hylsan på ena sidan och tejpar ihop skarven med
silvertejp.
Lägg in flytmaterial i skaftet (skär ut
någorlunda runda stavar från någon gammal cellplastförpackning). Pressa in eller /bättre/ fäst med några limpunkter (svårt
att inte kladda lim nära skarven, vilket vore ödesdigert -
passningen i skarvhylsan måste vara med stor precision).
Använder du inte lim är det svårt att få cellplasten att
stanna kvar om paddeln ligger delad på akterdäcket...
Om du inte lägger in flytmaterial i skaftet, måste du tejpa
ytterst noggrant med silvertejp av bästa kvalité
från färghandeln (t ex Duck-tape eller Tesa-tape) , annars kommer det in vatten i skaftet. Eller
limma ihop permanent.
Förstärk ev rören nära skarven med ett par varv
glasfiberväv+epoxi (eller härdplast, härdlack). Jag
tror inte det behövs, men Lendal har på en del av sina sina egna lösningar
en lätt förstärkning...
(Även detta gäller glasfiberpaddel)
När du provar olika vinklar, kan det vara bra att ha tape av
´gaffa-typ´ med lim som inte hugger, så du kan lossa och
justera. Jag har också försökt med kard- borreband, men det
blev ganska sladdrigt. Och givetvis inte tätt. Inge bra
alls.
|