Jag har en arbetskollega som har den dåliga smaken att ringa upp mig på jobbet, då han själv befinner sig på en solig kobbe någonstans i vår vackra skärgård. I bakgrunden hörs sjöfågel och kluckande vatten.

Jag hörde mig för bland mina paddelkamrater om någon var intresserad att göra sällskap, men fick alltid en blick som sa att de trodde jag skojade eller inte var riktigt klok. Ett år senare under en sommarpaddling i juni 1995, bestämde vi oss, Rune och jag, att vi skulle göra Ålandspaddlingen i slutet av sommaren.
Vi hade tre dagar till förfogande för att paddla totalt 85 km. Planen var att vi skulle höra på långtidsprognosen på torsdagen och, vid stabilt högtryck, på fredagen ta oss från Kapellskär till utskären i Söderarm. Om fredagenskvällens väderprognos var positiv skulle vi sjösätta lördag morgon och till på lördag kväll slå nattläger strax utanför Mariehamn.

Varför vill man då göra en sådan här paddling innebärande bl a långharvande 45 km på öppet vatten? Macho-grej säger en del. När min fru nämnde min planerade tur för sina kvinnliga bekanta sa de frågande: Varför skall han göra det?? medan hennes manliga bekanta sa: Åh, ska han!! Min bakgrund är att jag paddlat på ost- och västkusten, Tromsö i Norska Ishavet och på Åland. Det har varit dagsetapper på i genomsnitt 20 km per dag. Efter att ha läst och hört berättas om längre havsöverfarter, blev jag nyfiken att själv vilja prova - att vidga mina referensramar. Jag har paddlat c:a 40 mil under sommaren och Rune ännu mer så vi är bra förberedda. Varken Rune eller jag är intresserade av att ligga och långharva och vi slog fast att det här får bli första och sista gången.

Vi sover båda mycket bra och vaknar av att klockan ringer. Det är kolsvart ute och det känns lite ängsligt att vi skall sätta oss i kajakerna och lämna den trygga ön. Frågor vi funderat över är: hur mycket skall det blåsa för att vi inte skall sjösätta? Även om det är bra prognos, så är paddelsträckan så lång så det kanske hinner bli väderomslag?
Trots att vi är långt ute vid ytterskären är det torrt i luften denna augustimorgon. Vi äter, slår tälten och gör toalett. Innan vi sjösätter kajakerna, slår jag en signal till Söderarm och får senaste prognosen från kl 04.00: 3-7 m/s, växlande nordväst/sydväst. På Söderarm blåser det 3 m/s men på havet är det bleke. Jag berättar att vi nu klockan 04.30 beger oss iväg mot Lågskär och att vi räknar med att det tar 5 timmar att paddla. Han frågar vad vi har för kajaker och önskar oss lycka till.
Så är vi iväg. Solen är på väg upp och jag tar fram kameran för att få en bild av den gryende morgonen. Oturligt nog är batteriet slut, så det blir ingen bild. Jag tappade kameran vid packningen så jag vet inte med säkerhet om det är batteriet, eller om den är skadad. Jag har givetvis reservbatteri med mig, men det ligger i packningen och vi är otåliga att komma vidare så det får vara. Det är en fantastisk vacker morgon med solen som sakta stiger på horisonten och sprider sin värme. Och jag känner mig liten på det stora havet. Trygghet är ju att ha kontroll över situationen och det första vi gör är att försöka spana in Flötjans fyr. Vi går på kurs 66 och mitt i denna är den röda solen på uppgående så det är svårt att se något. Vi hittar inte fyren utan säger till varandra att vi paddlar på i två timmar och har vi inte hittat den innan dess så vänder vi tillbaks till Söderarm. Efter en timme tittar jag i kikaren igen. Jag får se något, men det syns otydligt. Vi tror att det skall vara fyren. Då vi kommer lite närmare får vi se att föremålet har liksom ett staket med pålar. Kan det vara Remmargrund? Efter ett tag ser vi att det är en oljetanker! Något senare får vi se "fyren". Vi säger oss själva att vi håller vår kurs tills vi med säkerhet vet att det är fyren. "Fyren" är stilla länge men rör sedan på sig och visar sig vara en båt! Efter 1,5 timmar ser vi Flötjan. Vi har då 15 avdrift, det blåser 3 m/s. Lättade harvar vi vidare, tålmodigt, med långa vägvinnande tag mot fyren som hela tiden växer sig större mot oss. Sista biten får vi aktlig medvind. Strax innan fyren passerar ett lastfartyg mellan oss och fyren. Vi ser att det står folk vid relingen men antagligen ser de inte oss, för då brukar de vinka. Framme vid fyren försöker Rune gå iland för att kissa vilket misslyckas p g a sjöhävningen. Han får istället använda sig av den för ändamålet modifierade plastflaskan han har i sittbrunnen. Det är en stor fyr, rund, röd med ett vitt band på magen, som står på en liten kobbe. Vi tvivlar på att det var den vi såg igår kväll, för den hade speglat solskenet och det torde inte den här göra. Vi såg antagligen en båt, och bakom den kanske fyren var. Vi tar fram vår massäck: jag har räkostsmörgåsar och blåbärssoppa i sittbrunnen. Vi är lättade att ha nått första etappen och kan nu välförtjänt njuta av vår havsfrukost. Vi har nu avverkat 22 km och ser fyren på Lågskär 8 km bort. Vi ser en del sjöfågel, och små kobbar tornar upp framför Lågskär. Vinden tilltar och det börjar gå gäss på vågorna. Vi angör den grunda hamnen på Lågskär. Här har Ålands Ornitologiska Förening ett hus med bastu och telefon. Ön är delvis trädbevuxen och man kan hitta skyddade nattläger för alla vindar. Vi går den lilla cementerade gången fram till fyren. Den är hög, rödkalkad, har små fönster och en liten utstickande utsmyckning ovanför entren. Vi ser ut över havet åt norr. Det är dålig sikt och vi spanar med kikaren och får syn på nästa etappmål: fyren på Lilla Båtskär.
Vi hade tänkt vila några timmar på Lågskär men då vinden friskar i, och vi inte vet om den kommer att öka, beslutar vi oss för att paddla vidare efter en bensträckare och äta lunch på Nyhamn. Hitills har jag klarat mig med en Brynje-nättröja men förstärker nu med en tunn paddeljacka.
Vi sjösätter kajakerna och njuter av att få sitta igen. Vinden har tilltagit och sjön tornar upp sig framför oss, skummande och fräsande vågor. En del kommer farande och studsar mot däck och upp på bröst och ansikte. Vi ser inte fyren och det är svårt i sjögången att titta med kikaren. Vi går på kurs 8 med nordvästlig vind. Efter ett tag ser vi fyren utan kikare, komma och gå. Vi kämpar på bra och tycker det är segt, skall fyren aldrig komma närmare? Så kommer vi in i lä bakom Lilla Båtskär. Vi går in i hamnen där Nyhamns lotsstation ligger, för en bensträckare. Vi fortsätter sedan in i östra viken på Nyhamn där vi äter en sen lunch. Ön har fina slipade klipphällar som vi landar på. Vi är bra trötta men vill slå nattläger ytterligare 10 km närmare Mariehamn för att lättare hinna in med klockan 12-färjan på söndagen. Vi äter och torkar kläderna, jag vilar 10 minuter på liggunderlaget för att sedan göra klart skepp. En motorbåt har senaste kvarten försökt ta sig in i vår vik, men får till sist ge upp p g a den grunda viken och alla dolda stenblock.
Då vi passerar Idskär och Stegskär hejar några segelbåtar som ligger för natthamn: Kommer ni från Sverige? Hur många timmar tog det? En skeppare på en större segelbåt frågar om vi haft hård vind. Då vi berättar att det var 8-9 m/s från Lågskär utropar han att han tyckte det var lite hårt då han strax innan gått över! Vi paddlar in i naturreservatet söder om Mariehamn. Vi tycker det är underbart med all vegetation, kobbar och öar som omväxling till den fria havshorisonten. Vi hittar ett fint nattläger, med fina klipphällar, strax utanför naturreservatet och 7 km från Mariehamn. Klockan är 17.30 och vi har paddlat i 13 timmar med avbrott för bensträckare och lunch på 1,5 timme. Får man inte ont i ändan då? Nej, det har gått över förväntan bra. Jag sitter utan sittunderlag direkt på stolen i min Icefloe. Under knäna med stöd för låren har jag en vattentät säck med rastplagg. Då vi landstigit och sett oss omkring, får vi syn på Mariehamn, med båtterminal och segelfartyget Pommern, på synbart avstånd.
Vi sätter upp våra Staikatält vid stranden, ringer till dem där hemma och meddelar att allt är väl, äter middag i solnedgången och njuter av en ostbricka som avslutning. Vi försöker sedan göra den sedvanliga ö-promenaden, men ger upp då vi upptäcker att vi tältat på en djungel-ö. Vi sätter på kaffe, dricker whisky och samtalar om dagens upplevelser. Klockan 20.30 somnar vi ovaggade för att vakna klockan 06.00.

Det är strålande sol, värmen letar sig fram genom den lätta dimman som bildats vid konfrontationen med den kalla nattluften. Jag tvättar av mig och tar på rikligt med deodorant, vilken får min Brynje-tröja att skrika högt. Vi slår tälten, äter frukost och sjösätter våra kajaker. Det är en ljuvlig morgon, naturen vaknar upp och en ejderfamilj korsar vår kurs på det vindstilla vattnet. Det tar oss en knapp timme att komma fram till färjeterminalen i Mariehamn. Ett problem på sådana här platser brukar vara att hitta en bra landstigningsplats. Strax före färjeterminalen hittar vi en båthamn där vi landstiger på en liten sandstrand. Vi bär upp kajakerna på landbacken och byter kläder för att sedan gå upp till terminalen för att köpa biljett. Klockan är nu 9.30 och terminalen öppnar först 11.00. Vi löser ut varsin kundvagn för 5 kr, med vars hjälp vi drar upp kajakerna till bilkön till färjplats nr 5, varifrån färjan skall gå klockan 12.00. Vi tar en promenad in till centrum tur och retur, köper biljetter och skjuter kajakerna på färjan. Kajakerna ligger på tvären på kundvagnen så vi spärrar två filer där vi drar fram. Allt går enligt planerna och vi surrar kajakerna längst fram i fören på nedre bildäck och går upp och äter i restaurangen. Efter det dricker vi kaffe på soldäck där vi med kikaren följer de fyrar vi passerat - de ligger en bit vid sidan av farleden.
Solen skiner, det är trevligt att befinna sig högt över havet så man med lätthet kan urskilja de vatten man har paddlat i då vi nalkas Söderarm: Tjärvens fyr, Håkansskär, Vattungarna, Botveskär, Fejan etc.
Urlastningen av kajakerna sker utan problem: Vi drar kundvagnarna ut till bilen på parkeringen och drar sedan tillbaks vagnarna till bildäck där de surras. Nu återstår bara 2 timmars bilfärd till Tyresö

Vi har sammanfattningsvis haft en underbar tur med toppenväder, vunnit nya erfarenheter om havspaddling och därmed förbundna trevliga upplevelser. Vi skulle inte vilja ha turen ogjord.
Och hur blir det med vårt uttalande att denna Ålandspaddling gjordes för första och sista gången?
Då vi satt på soldäck, såg ut över havet och samtalade om de fyrar vi passerat och den sträcka vi tillryggalagt, kom vi på oss med att då och då säga:
Ja, nästa gång vi paddlar till Åland, då ska vi ...

Göran

Copyright ©  L Bergman