Trots 6-7 års fruk- tansvärd misshan- del finns inga re- por som går ner i laminatet, bara i gelcoaten, så dem låter jag vara. Lite spackel i fören behövdes efter 5 års strandningar, lika mycket i aktern efter 5 års sjösätt- ningar (en omtänk- sam tillverkare lägger i lite extra gelcoat just där). I vinter är det dock dags att lägga på lite till. Det kom- mer att ta minst en timme inklusive slipnings- arbetet. Kanske tar jag vit spackel denna gång (om jag inte kan fortsätta på de gamla tuberna). 

Tillverkning
När en modern glasfiberkajak i toppkvalité tillverkas ser materialförbrukningen ut ungefär så här 

• ca 20 kg glasfiberväv/-matta, plaster och färgpigment
• 10 meter snören
• ett par meter gummicord 
• ett par meter stålwire i hölje till skeddareglaget 
• en bit aluminiumplåt till skeddan 
• ca 1 kg gummiluckor

tillkommer: tid och material för att tillverka formar, vilket dock ska slås ut på många kajaker (minst 100)  -  formarna slits långsamt. För rengöring av verktyg går det åt ett par liter aceton per kajak. Inga långa transporter i tillverkningsledet.

Produktionen sker hantverksmässigt med enkla verktyg, ganska okomplicerad ventilation/uppvärmning etc. Endast mästarens hand kan placera ut vävar och mattor och sedan rolla in plasten precis "lagom" - och dukarna ska ligga kvar optimalt även efter den behandlingen. En glasfiberkajak håller en mansålder (VKV annonserar oskuldsfullt att materialet "håller i 100.000 år...").

Mera ´rationella´ tillverkningsmetoder ger sämre och i regel tyngre kajaker.  Skrovformen är i regel ganska bra på alla moderna konstruktioner och kvalitén oftast "tillräckligt" bra - d.v.s. man får vad man betalar för och väljer själv i vilken prisklass man vill lägga sig beroende på hur stort intresset är.

(I katalogerna väger alla kajaker cirka 24 kilo. Vad väger din nyinköpta kajak med luckor och linor när du lyfter upp den på biltaket? Rätt svar belönas med hedersomnämnande!)

Livslängd

• den praktiska livslängden är extremt lång 
• skador är sällsynta och i regel ganska enkla att reparera
• underhållsbehov som inte härrör ur kosmetiska bevekelsegrunder är helt obetydligt

På just området Förvaring/reparation/underhåll är det alltså svårt att slå en kajak som är byggd i glasfiber. Livslängden gör att det även totalt sett blir ett mycket billigt och miljövänligt alternativ. 

Förvaring
Tunna glasfiberskrov är inte fullständigt formstabila. Om en kajak långtidsförvaras på bockar eller liknande kan skrovet få intryckningar. Det mesta går dock tillbaka igen på några dygn när trycket lättas. Läggs kajaken alltid i exakt samma läge är det dock inte bra. Allra bäst är det om kajaken får hänga i breda remmar runt magen. Få paddlare gör sig det besväret.
Ett polyesterbaserat laminat kan ta upp ganska mycket vatten (5-10%), och i det långa loppet kan laminat fara illa om får stå blött. På småbåtar kan enligt uppgift hållfastheten sättas ned men upp till 50%. Eftersom just kajaker sällan ligger i vattnet är detta inget stort problem, skrovet torkar ut mellan baden om man svampar ur kajaken efter användning och lägger den så att inget regnvatten kommer in. Men man ser ofta större båtar som farit illa av vattenupptagning (böldpest, frysskador och allmän uppluckring), men för kajaker med tunna skrov verkar det räcka att de ligger någorlunda torrt och luftigt. En del kajaker har slutna flyttankar, t ex längs sidorna, som ofta har en tendens att läcka in vatten vilket måste vädras ur noggrant, i varje fall inför vintern. Hur (o-)nyttigt det är med en fuktig miljö i tankarna resten av året vet jag inte.
(Skrov i epoxybaserat laminat tar inte upp vatten)

Förebyggande underhåll 
Om du är lat
utför du inget förebyggande underhåll alls. Gelcoat ska visserligen vaxas för att vara fullständigt vattentätt och vattenavvisande, men det spelar inte stor roll på en kajak. Laminatet tar upp vatten från utsidan (mycket lite) och från den oskyddade insidan (betydligt mer), men den torkar samtidigt upp samma väg. 

En del målar sina kajaker invändigt. Blir snyggare(?) och lättare att hålla rent och laminatet blir vattentätt förseglat (åtminstone där man kommer åt med tvåkomponent- färgen).

För att förebygga skador på både dig själv och kajaken ska du ofta och noggrant kontrollera snören till bärhandtag och linor i rodersystem. Båda dessa moment är så viktiga att det snarast är en del av den dagliga paddlingen... Byt vid minsta tecken på slitage. En fullt lastad kajakstäv som landar på en fot är en rysare även om kajaken i och för sig håller. Kajaker som är byggda för roder är ofta svåra att manövrera utan, i hårt väder kan det vara så tröttande att man bara orkar en liten stund.

Repor 
i skrovet uppstår vid hantering i vattnet och på land. Det är i stort sett oundvikligt om inte Varsamheten ska fördärva halva nöjet. Rent praktiskt har ytliga repor ingen betydelse. Djupa repor som går in i laminatet bör nog lagas, men lyckligtvis är sådana mycket ovanliga. I för och akter uppstår efter några års landkänningar och sjösättningar slitage så att laminatet börjar titta fram - lägg då på lite gelcoat eller epoxispackel... Observera att det i första hand inte är för att täta repor och andra slitageställen som man lagar, utan för att undvika ytterligare slitage på underliggande laminat.
Det finns entusiaster som hävdar att en kajak går tyngre om den är repig, att den ´laminära´ strömningen runt skrovet störs. Teoretiskt är det kanske rätt. Det finns också de som hävdar att friktionen minskar om man mattslipar skrovet så ett ytterst tunt vattenlager ´sugs fast´ runt undervattenskroppen och sedan ger lägre friktion vatten-mot-vatten än vatten-mot-plast. Det är kanske också teoretiskt riktigt. I en mästarskapsfinal då man kämpar om centimetrar är det säkerligen viktigt, i alla fall psykologiskt. Otvivelaktigt har det dock betydelse för andrahandsvärdet.

Vill du att kajaken ska vara i nyskick? 
Börja med att angripa problemet vid källan; var försiktig vid hantering (uppdragning, lastning mm) så slipper du många repor. Gör en kombinerad flottör/fender av t ex tjock cellplast (t ex många lager liggunderlag). Också bra att sitta på. Var extra försiktig när fören och akterstäven dras mot botten så slipper du hårt punktslitage på dessa utsatta ställen. Köp en kajak med vitt skrov, åtminstone underhalvan, så syns reporna mindre.
Jag har hört att man kan lägga en smal remsa polyurethan-baserad  helikoptertape i fören och aktern där slitaget är som störst. Dyr tape, men det går inte åt många kvadratcentimetrar. Andra skydd lossar alltid efter en helt kort tid. Hur ´helitape´ fun- gerar i praktiken vet jag inte, men den lär med framgång användas på rotorbladblad. Kanske för spetsen på paddelbladet eller skrovet just där paddeln brukar skrapa i?
Från bilindustrin borde man kunna få tag på ´stenskottstejp´, som förmodligen är ungefär samma produkt.

Underhåll vid slitage, årlig översyn

• gör rent skovet noggrant från smuts, vax mm.
• ytor som ska spacklas eller målas slipas helt matta med finkornigt våtslippapper. Köp bästa sortens våtslippapper, billighetsimporten är nästan värdelös. 
• skydda med tape runt arbetsstället. Fyll djupa repor med flytande gelcoat (TopCoat). Använd vit gelcoat/spackel så slipper du måla, ska du åtgärda repor på däck, kan du antagligen få tag på gelcoat i rätt färg. 
• är det större slitage i för/akter, bygg upp med styvare gelcoat
• du kan också spackla med Marinepoxy mm, men tänk då på att se´n måste du fortsätta med epoxy. Nyblandad epoxy fäster nämligen bra på uppruggad gelcoat, men det är svårt att lägga på gelcoat ovanpå gammal hård epoxy. Således ska du helst använda gelcoat i repor. Vill du använda lite hårdare epoxyspacklingar i för/akter bör du skydda omkringliggande områden med tape och plast så epoxyn inte sprider sig i repor i närheten, för då är du inne i en ireversibel process...
• läs på förpackningarna om lämpliga arbetstemperaturer och torktider och ha stor respekt för de rekommendationerna. Det blir definitivt inte bra om du jobbar med tvåkomponentsmaterial i fel temperatur. 
• slipa de lagade ytorna helt jämna med gradvis allt finare våtslippapper tills du är nere på minst 1000/1200-papper, avsluta med ett polermedel (rubbing)... Packa in fingertopparna i maskeringstape så sparar du huden för bättre ändamål.
• kolla alla linor, speciellt till bärhandtag och rodersystem 
• eventuellt: ett synnerligen snålt lager silikon på gummiluckor och i förekom- mande fall tätningslister till vissa luckkonstruktioner. 
• vaxa skrov&däck med lämplig produkt från båttillbehörsbutik. Observera att bilvaxer i regel innehåller silikon, vilket i längden skadar plasten. Handla inte vax på macken. Vax ger ett vattentätt/vattenavvisande ytskikt (så länge den varar) och påstås skydda gelcoat mot blekning. Jag har inga egentliga belägg för det sistnämnda påståendet, jag tycker att gamla vanskötta laminat som poleras upp noggrant och vaxas blir lika fina som de som vaxats regelbundet. (På plastbåtsskrov - sådana som ligger i vattnet halva året och utomhus på vintern - degenererar gelcoaten däremot betänkligt om den inte pysslas om) 
• Var snål med silicon som påstås göra plasten illa. Om den gör så, vet jag inte - det måste i så fall vara helt obetydligt. Säkert är dock att silicon på skrovet är ett hemskt elände om du någon gång vill lackera båten. 
  Jag har själv använt ´Mora armaturfett av silikontyp´ med utmärkt resultat. Ger precis ´lagom´ eftergivligt glid på luckor som inte får vara alltför glatta och lossa alltför lätt. Ett billigare alternativ är siliconstift från bensinmacken, men den är lös och kletig i konsistensen och försvinner snart. Antagligen sitter den på skrovet istället, och får man bekänna sig till tron på alltings jävlighet så fäster den väl utmärkt på just det underlaget.
• Passa på och borra ett litet hål (1,5-2mm) mitt i de vattentäta skotten mellan sittbrunn och packutrymmen för tryckutjämning. Uppstår undertryck i packutrymmena kan vatten sugas in genom eventuella yttre otätheter som kommer fram då skrovet börjar vrida sig. Uppstår övertryck kan en extra intryckning av skrovet vid en duns i sjön göra att en lucka blåser av. Detta om luckorna är uppsmorda med vaselin eller - bättre (varaktigare) - med silicon.

Efter många år (10?) 

• Om skeddareglaget börjat kärva är orsaken förmodligen korrosion, och man får försöka få in fett (dålig temporär lösning)  eller betydligt bättre - byta vajer och hölje. Var mycket noggrann så att det blir tätt vid skäddaboxen och skeddareglaget. Kanske bäst att köra kajaken till butiken, de kan fixa både snabbt och bra till en måttlig kostnad.
  
• Tvåkomponents epoxylack (polyuretan) ger starkare och tätare ytskikt än gelcoat (polyester+färgämne+konsistensmedel), men är svårare att arbeta med i tillverkning och underhåll (=dyrare, därför väljer man Gelcoatlösningen). Vill du snygga upp ytan genom målning måste nog kajaken köras till en billackerare eller småbåtsvarv (som också har erfarenhet och resurser att göra ordentligt rent före målningsarbetet) om det ska bli riktigt snyggt. Dyrt men snyggt. 
  Sprutlackera själv? Inomhus=hälsofarligt (även med kolfiltermask). Utomhus=dåligt resultat.
  Det ska inte vara nödvändigt att måla om det inte är för att dölja sviterna efter någon större reparation, men det kan ju vara kul med en ny färg. Välj då något riktigt skrikigt så syns du en aning bättre på sjön. 
  
  Men småskador kan du ju fixa själv.
  
• och sist; en extra noggrann rengöring/polering före vaxning 

Vid haveri 
"Glasfiber" (=glasfiberarmerad polyesterplast eller liknande materialkombinationer) är ett utmärkt material för kajaker. Starkt, ganska lätthanterligt och relativt billigt. Inte så ruskigt läskiga och allergiframkallande kemikalier. Skador kan uppstå, men det brukar stanna vid sprickor och krosskador som lagas provisoriskt med tape. Väl hemma kan det ofta räcka med att slipa/spackla(ev måla) på utsidan och plasta fast 1-2 lager glasfiberduk (matta eller väv) på insidan som förstärkning. Försök att så länge som möjligt hålla kvar vid gelcoat på utsidan, men det blir å andra sidan starkare spacklingar med epoxy (ev epoxy som innehåller armeringstrådar). Större skador (´hål´) är svåra att laga om det ska bli vackert. Det är lätt att rent tekniskt plasta igen, men räkna med många timmars arbete med våtslippapper.... 
Du armerar lagningarna med glasfiberväv eller glasfibermatta på insidan. Det är lättare att forma en matta efter skrovet än att forma en väv. Väv är dock starkare i förhållande till vikten. Skickliga yrkesmän bygger optimala laminat av en kombination av mattor och vävar i olika tjocklekar.

Läs vidare i litteraturen om lagning av plastbåtar
men tänk då på att du jobbar med mycket tunna skrov. 

Öva lite först och bekanta dig med materialet. Mattorna (glesa "filtar") hålls ihop och är hanterliga genom att trådarna är punktlimmade vid varandra. Denna bindning löses upp ´lite lagom´ av styrenet i plasten, och mattorna blir formbara. Håller man på för länge börjar allting att lösas upp och glida rund och man hinner inte skrapa bort ett misslyckande och få på nya mattor, för då har plasten redan härdat...  Men låt dig inte avskräckas, för är inte svårt att få ett någorlunda hyfsat resultat.

Såväl mattor som vävar måste bearbetas med en roller (metallroller) eller möjligen ´ströpplas´ med en styv pensel tills all luft är borta och det nya laminatet är helt transparent och lagom "vått",  då får du ett starkt laminat. 
Samtidigt får det inte vara för mycket plast i förhållande till glasfibermängden. Du ska snåla, men snåla lagom! Snålar man för mycket vid tillverkning eller reparation för att spara plast eller vikt, blir laminatet "torrt" och inte riktigt starkt. Vad som är optimalt vet bara en mycket erfaren hantverkare, men en amatör får ett tillräckligt bra resultat.

Slipa noggrant bort alla vassa taggar på insidan och spola ordentligt rent efteråt.

Genomgående hål som kräver att ett helt nytt laminat byggs upp är sällsynta, så där hänvisar jag vidare till litteraturen. Ett tips är att en matta inte lämnar någon ytstruktur på samma sätt som en väv, och är således lättare att efterarbeta om man vill ha en helt jämn yta. 

Andra material
Normalt armeras polyesterplast med glasfiber. Rätt byggda blir kajakerna tillräckligt starka, styva och acceptabelt lätta. Och billiga. Andra plaster och andra armerings- material är dyrare och ofta svårare att hantera. Dessa material är historiskt sett starkare och "bättre" än glasfiber/polyester (vid samma vikt på laminatet), men bara om de hanteras rätt i tillverkningen (vilket inte alltid är fallet). 
När man väljer en mer exklusiv byggmetod är det knappast för att bygga en starkare kajak utan för att bygga en lättare. En skicklig hantverkare kan alltså bygga en alldeles förstklassig kajak i glasfiber/polyester, alternativt bygger han en lika förstklassig kajak i kol/kevlar/epoxy med i allt väsentligt samma egenskaper men som är knappt 5000Kr dyrare och knappt 5Kg lättare, ungefär vad en magnum Champagne+ett fryst mjölkpaket med vatten/is väger.


Kol/kevlar/epoxy
ger alltså ger ett mycket starkt laminat. Kolfiber (grafit) för styvhet, kevlar för seghet. Kol är mycket starkt vad gäller belastning i fiberriktning, ömtåligt vid annan belastning. Kevlar är urstarkt vid deformering, med ger ensamt ett sladdrigt laminat. Eftersom kajaker inte behöver vara starkare än vad man får med ´vanliga glasfiber´, använder man kol/kevlar för att bygga lättare kajaker för tävling och kanske för surfentusiasten (det kan också vara intressant när man lyfter upp på biltaket). Jag känner inte till något exempel på att man bygger kompletta kajaker i kol/kevlar för att få normalviktiga men extremt starka ekipage, även om det nog förekommer. Lite inslag av kol för att styva upp stora sladdriga ytor på glasfiberkajaker förekommer också.
Epoxyplast är otrevligt att jobba med, och kol/kevlarvävarna är svårhanterliga. Arbete med epoxylaminat kräver stor kunskap och eventuellt komplicerad utrustning för att hålla såväl härdning som arbetsmiljö under kontroll. Felaktigt hanterad epoxy ger inga starka laminat. Skador på de mycket tunna kol/kevlarskroven resulterar ofta i att materialet ´kollapsar´ och stora hål/uppsplittrat laminat uppstår. (Som du ska laga??)

Var rädd om dig själv. Det här är inga snälla kemikalier.

Diolenväv ("fattigmans kevlar") 
ger ensamt ett sladdrigt skrov, men brukar kombineras med ungefär hälften glasfiber.

Vinylester ("fattigmans epoxy")
kan ersätta polyesterplast, lite starkare(?) men dyrare. produkterna utvecklas dock, och moderna polyestrar anses bättre än vinylestrar.

Epoxyplast
Starkare bindmedel än både polyester och vinylester.

Polyetylen
Kajaker av polyetylen (polyeten) är kortsiktigt fruktansvärt oömma, men går inte att underhålla av en amatör. Vissa typer kan lagas, "svetsas", med värme eller ultraljud (ett sätt att värma) av specialister, vissa inte. Det är lyckligtvis de starkaste varianterna som är svårlagade. Jag vet inget underhåll man kan göra själv utom att vårda linor till bärhandtag och roder. 
Ganska snabbt uppstår ofta småsprickor runt nitar och på andra utsatta ställen. Långsiktigt verkar det bli många fel. PE-plasten är också ljuskänslig och degenererar med tiden. Alltså begränsad livslängd. 
Svima har ett direktimporterat speciallim som Ryktet säger ska bita hyfsat.
Annars kan du ju eventuellt försöka med Loctite 406 eller 4062, i båda fallen tillsammans med en speciell primer som Loctite 770. Det kanske inte blir starka lagningar, men det kansk blir tätt så länge det håller.
(Se www.loctite.se)

Från 3M finns också ett nytt tvåkomponentslim, Scotch-Weld DP 8005, som utlovas vara lätthanterligt.

Att Svimas speciallim ("Lexel") inte marknadsförs i Sverige kanske beror på att namnet är upptaget av annan kemisk-teknisk produktfamilj. Det vore underligt om man i Storbritannien tilläts att försälja en typ av ´fetplast´-lim som man inte har tillgång till på svenska marknaden. Efterfråga torde ju inte saknas. Eller ingår någon alldeles extra väldigt onyttig ingrediens som hindrar marknadsföring i Sverige? Knappast troligt, Sverige har ju inget unikt stark skydd mot farligheter.

Som vanligt: vi får det vi betalar för...
Utvecklingen på materialområdet går framåt och idag anses t ex de bästa polyester- plasterna bättre än vinylestrarna, och nästan i klass med epoxy. Vi kanske har  kommit till den gräns då vi får sluta med amatörutvärderingar av teknisk natur och förlita oss på att en välrenommerad leverantör tillhandahåller utrustning som har de tekniska egenskaper vi betalar för. 

Försäkringar 
Även om man inte löser något underhållsproblem med försäkringar, kan det vara ett sätt att finansiera större reparationer. Kajaker som förvaras väl inlåsta kan försäkras med tillägg till vanlig hemförsäkring, men studera noga villkoren, t ex villkor vid transport (vanligaste skaderisken?), ska kajaken vara fastlåst även på biltaket? Etc.

För kajaker som förvaras som ´småbåtar´, t ex ligger på stranden (vilket ju förekommer) är det kanske bäst med en småbåtsförsäkring, då vet man något bättre hur praxis ska tolkas.

En hyfsad försäkring brukar kosta 300-400/år för en kajak med ett marknadsvärde på ca 15.000 inkl den utrustning som förvaras med kajaken.

Området är givetvis ett träsk. Under våren kommer jag att skriva en större artikel på denna sajt om försäkringar, villkor och olika bolags skadevärderingsprinciper och om hur man kan överklaga försäkringsbolagens beslut.

Tommy Landén på Kanotbryggan tillverkar Arctic Exp, en av mark- nadens absolut bästa havskajaker. Polyesterlaminatet byggs upp med en kombination av olika typer av glasfibervävar och glasfibermattor i olika mönster och tjocklekar och med lite olika egenska- per. Då blir skrovet starkt, styvt (men inte stumt) och lätt. Plast har både fördelar och nackdelar. En del tillverkningsmo- ment är mindre kul att hålla på med. En glasfiberkajak håller ´i generatio- ner´, men inte i evighet. När kajaken har tjänat ut, har man ett nytt problem. Den måste destrueras mekaniskt, malas ned och användas som utfyllnad i något lämpligt sammanhang.

Några länkar: 
-Friedeldesign 
-Thomassondesign 
-Test Ett av de få försök till test jag hittat. Näst intill magplask för exklusiva material. 
         Jag kan inte garantera kvalitén på testet, men jag antar att man kan dra slutsatsen
         att de häftiga materialen är bra, men att de inte självklart är några mirakellösningar
         för ´lätta konstruktioner´.
-Plastskolan  
-Mera länkar     
-   

Copyright ©  L Bergman