Om glädjen med att lära sig hantera sin kajak - vi tu bliva ett.

Av Karin Mentzing

Många kajakpaddlare kommer nästan aldrig att paddla annat än rakt fram och aldrig annat än på lugna vatten. Härliga semesterturer med huvudsyfte att tyst och med egen muskelkraft kunna nå ut i vacker skärgårdsnatur. Dock är det flera paddlare, även inom denna kategori som har upptäckt glädjen i att också kunna manövrera sin kajak smidigt. Att känna sig trygg med räddningsövningar och kunna hantera lite mer sjö när det behövs. Vi är också ett växande antal kajakpaddlare som har upptäckt nöjet med "rockhopping", surfing och liknande äventyr som kräver en betydligt större färdighet i att manövrera och hantera kajaken.

Bara känslan att "bli ett med" kajaken, tycker jag ger en oerhört mycket större paddelglädje. Att sedan omsätta det i praktiken genom att snirkla ut och in mellan stenar och klippor, medan dyningen rullar in och skickar mig högt upp i luften i en lek som vida överträffar alla världens tivolin sammantaget, är en härlig upplevelse. Det är jag som styr karusellen och det är min skicklighet och bedömningsförmåga det kommer an på hur färden ska sluta. Någon kapsejsning då och då, hör liksom till. Man får välja en plats och tidpunkt då vattnet är varmt nog att ta sig ett dopp.

Med rätt utrustning och rätt nivå av svårighetsgrad utifrån dina erfarenheter är det inte farligt att leka i bränningarna på det här viset. Hjälm är absolut nummer ett. Det är också bra att ha våtdräkt på sig, eftersom den skyddar hyfsat vid krock och skrap emot berg och havstulpaner. Man ska också alltid vara minst tre personer, alla utrustade med lättåtkomligt bogsersystem när man ger sig i kast med rockhopping.

Att surfa med kajaken ute på öppet hav eller bakom en grynna där vågor byggs upp och rullar ut över djupt vatten, är också ett sant nöje. Dessutom helt ofarligt förutsatt att alla i gruppen är väl förtrogna med kamraträddningar eller ännu hellre eskimåsväng och att det inte finns klippor som man kan sköljas upp på när man kapsejsar.

Det finns en mängd olika sätt att använda sin kropp och sin paddel för att manövrera och behärska kajaken i alla upptänkliga situationer och det krävs naturligtvis mycket övning för att bli skicklig. Jag rekommenderar alltid att man börjar med att lära sig eskimåsvängen såpass hyfsat att man normalt kan ta sig upp efter kapsejsning i en träningssituation. Det behöver inte ta särskilt lång stund att lära sig detta om man bara inte lider av vattenskräck. Då måste man ju börja med att övervinna denna.

När man vet att man kan ta sig upp från u-läge, törs man också töja mer på gränserna och lär sig då mycket fortare att behärska stöttningarna och de olika styrtagen. Under tiden får man också mycket övning på eskimåsvängen och så småningom känner man sig mogen att ta itu med elementen. Det är klokt att ge sig ut tillsammans med mer erfarna paddlare i början. Dels kan man lära sig mycket om hur man fångar en surfvåg och hur vattnet rör sig inne mellan stenarna, så att man slipper göra alla misstagen själv. Dels kan man förhoppningsvis slippa få sin kajak sönderslagen mot klipporna på grund av att ingen av ens paddelkamrater klarade av att bogsera ut en efter kapsejsning.

Känner Du att Du vill ge dig in i en ny dimension av paddling och börja lära dig mer om hur Du kan hantera din kajak, så finns många vägar att gå. En del klubbar inom Svenska Kanotförbundet bedriver utbildningsverksamhet för långfärdspaddlare. Vissa avdelningar inom Friluftsfrämjandet ägnar sig också åt sådan utbildningsverksamhet och det finns nu många kanotcentraler som inriktar sig på kajaking med både turer och utbildning på programmet.

En bra "kick off" kan vara att deltaga i kajaksymposium. Där kan Du själv prova på manövrering och räddningstekniker under ledning och dessutom träffa mycket erfarna paddlare från hela landet och åse deras krumbukter och språng bland bränningarna.

Där kan Du också träffa ledare och utbildare från olika organisationer och kanotcentraler. Känna dom lite på pulsen och ta reda på vad dom har att erbjuda dig.