Det var en ganska  sliten Paul Caffyn jag hämtade på flygplatsen i Köpenhamn den femtonde juli.
Paul och hans paddelkompis Conrad kom raka vägen från en lång och hård femveckorspaddling utmed Grönländska väst- och sydkusten.
Dom ville hinna se så mycket som möjligt av det land deras Nordkapp havskajaker har sitt ursprung i, besöka de gamla bosättningsplatserna och knyta kontakter med lokal befolkning.

Conrad åkte direkt vidare hem till Nya Zealand och Paul såg fram emot ett par veckors avkopplande paddling i varmt soligt Sverige med nakna damer solbadande på klipporna i hans färdväg.
Inte hade jag kunnat veta när jag bjöd hit honom, att den svenska sommaren aldrig riktigt skulle komma sig så som förra året….
- Never trust a Swedish lady, fick jag höra både en och två gånger, när regn och snålblåst gjorde oss följe på färden.

Paul Caffyn har klättrat i berg, krälat i grottor, paddlat kajak och canadensare m.fl. friluftsaktiviteter sedan han var en mycket liten parvel. Dragningen mot äventyr har alltid varit stark och han har läst hyllkilometrar med böcker om alla de stora äventyrarna genom tiderna.
Paul är född och uppvuxen på Australiens östkust, men lockades i övre tonåren till Nya Zealands alpina terräng med mycket fin klättring, forspaddling och grottor att krypa runt i. I Nya Zealand blev han kvar och där bor han ännu.
Dock dröjde han till över trettioårsåldern innan han först satte sig i en havskajak.
Detta skedde 1977 då Paul och kompisen Max Reynholds påbörjade rundningen av Nya Zealans sydö. Efter att ha gjort den värsta sträckan, Fiordlands stormiga kuststräcka, tillsammans och nätt och jämt överlevt en dramatisk surflandning mitt i natten, klev Max iland och Paul fortsatte såsmåningom paddlingen på egen hand för att sluta cirkeln.
Året därpå paddlade han runt Nordön och ytterligare ett år senare Stewart Island längst i söder.
Rundningen av Nya Zealand var fullgjord och Paul började titta sig om efter andra länder att paddla runt.
Han fick kontakt med Nigel Dennis i Wales och dom var överens om att det kunde vara trevligt att paddla runt Storbritannien i kajak, vilket dom oxå gjorde under 1980.
1982 paddlade Paul, delvis i sällskap, delvis ensam, runt hela Australien.
Det tog ett år och är förmodligen den svåraste och mest otroliga kajakfärd som någonsin genomförts.
Ett tjugotal personer har senare försökt att göra om samma resa, men det längsta någon av dem kommit är mindre än en tredjedels väg.
- Den färden är jag lite stolt över, säger Paul och försöker se aningen blyg ut.
Han har senare oxå paddlat runt Japan och Alaska samt en del andra mindre landmassor….
Och nu senast alltså Syd Koster i Bohuslän……

Blicken är pillemarisk och glittrar av humor och full-i-hyss, men ögonen har oxå det djup som jag bara funnit hos människor som umgåtts mycket med de otämjda delarna av vår jord och där mött både glädje och skönhet såväl som sorg och rädsla och det är inte första gången jag börjar fundera över vad sjutton jag gjort av mitt liv egentligen. Jag tror att det trots allt ligger något sunt och ursprungligt i att söka äventyret, upptäcka, undersöka. Hos vissa människor är denna drift uppenbarligen så stark att dom helt enkelt inte kan motstå den. Paul hör definitivt till den sorten. Han hinner knappt avsluta en expedition förrän han finner sig planerande en nästa.
Dock börjar han nu, efter många och långa expeditioner, många års hårt arbete i mörka gruvschakt och ett par magoperationer, känna att det är dax att ta det lite lugnare.
- I must learn doing it luxury, not always the hard way, säger han medan han sippar vin till stekt köttbit med färskpotatis och fräsh sallad och kastar avundsjuka blickar på min bekväma Therm-a-Rest-fåtölj.

Vi paddlade några kortturer i Stockholms ytterskärgård samt i Kosterarkipellagen i norra Bohuslän, men den tur Paul uppskattade mest under sina veckor i Sverige, var kvällspaddlingen i Stockholms city.
Vi började med ett besök på Svima Kanotcenter där två unga herrar ivrigt välkomnade så celebert besök. Samuel och Micke läste i vintras Pauls bok the Dreamtime Voyage om paddlingen runt Australien och blev så inspirerade att dom gick och beställde sig varsin Nordkapp. Mickes kajak hade anlänt från England dagen innan och låg nu vid Svimas brygga och väntade på sin jungfrufärd. Det gick inte att ta miste på Mickes glädje över att få kajaken signerad av Paul Caffyn själv!
Ett i havskajak-sammanhang historiskt möte inträffade när Jim Danielsson dök upp på scenen. Jim och Paul har brevväxlat i flera år och gladdes båda över att få träffas. Dom började strax diskutera roderkonstruktioner….

Klockan hann bli närmare åtta innan vi sjösatte vid Örnsbergs Kanotsällskaps brygga och paddlade bort längs Södermälarstrand för att slussa ut i Saltsjön.
Sevärdheter som Gröna Lund och Grand Hotel besågs och Paul lyckades nästan kapsejsa av upphetsning när han fick syn på vikingaskeppet som ligger förtöjt mittemot Grand Hotel och snöpligt nog utgör restaurang.
- For breakfast we burn, for lunch we pillage and for dinner we rape……
Tillbaka in i sötvattnet innan slussen stänger kl. 22 tog vi vägen genom Karlbergskanalen och landade så småningom vid Örnsbergs brygga ledda endast av stadens ljus.
En toppenfin paddling som alla inblandade var jättenöjda med och genomförd under en av denna säsongs ytterst få riktigt varma fina sommarkvällar!