Extreme Sea Kayaking

Oj, vilken bok Karin har skrivit.

Karin är kul. När De Stora Organisationerna för ett par år sedan inte längre orkade hålla i de årliga Kajaksymposierna och traditionen riskerade att tyna bort blev Karin putt och tog som privatperson över arrangemanget. Passade på att sätta sitt personliga stuk på upplägget och rekvirerade några av de bästa instruktörerna som fanns att få nationellt och internationellt. Resultatet blev ett rejält lyft och nytändning för symposieidén. Sedan har andra tagit över. Handböcker? Det fanns inte någon modern och bra handbok om långfärdspaddling i Sverige. Då satte sig Karin ner och skrev en.
Och den blev bra. Mycket bra.

Karin har deltagit i många nationella och internationella kajaksymposier, kurser och kajakturer och hämtat upp idéer och faktakunskaper, trimmat den egna tekniken och byggt upp ett stort personligt kontaktnät. Därav den heltäckande framställningen, dessutom relaterad till svenska förhållanden (vilket är viktigt – paddling är ett område där man ofta inte kan direkttillämpa råd och anvisningar som ges för andra paddel- vatten med andra förhållanden…). Karin har också en gedigen erfarenhet som instruktör. Därav den utomordentliga pedagogiken. Jag tror att rena nybörjare hänger med i alla förklaringar och det är nog Karins förhoppning att de också ska gå vidare och åtminstone prova lite på alla de tekniker som handboken tar upp, t ex fuska lite i rollning (´eskimåsväng´). Kanske inte alltid för att bli mästare i denna teknik, men för att 1)ha kul 2)öva vattenvana och självförtroende och 3)genom att man då (indirekt) blir bra på höga stöttningar minskar på ett dramatiskt sätt risken att man hamnar i "skarpa" situationer där rollning blir aktuell.

Beskrivningarna är sådana att man kan träna många tekniker på egen hand.

Handboken är mycket konsekvent och genomtänkt och det är svårt att hitta något mindre bra i den. Visserligen är avsnittet om navigation och sjövägsregler rätt kortfattat – men samtidigt ett bra uttryck för att man inte ska komplicera det som inte är något stort problem för de flesta paddlare (Karin hänvisar ju också till speciallitteratur i ämnet). En allvarligare invändning: enligt baksidestexten ”…finns allt nybörjaren såväl som den något mer erfarne behöver känna till för att få ut det mesta av paddelturen”. Det är riktigt, men boken kan med både njutning och tekniskt utbyte läsas av en betydligt större krets än så (utan att den missar fokus på den primära målgruppen: ganska nya paddlare). Varför denna blygsamhet i påannonseringen?

Paddelglädjen då, mitt i all pedagogiken? Jomenvisst – den genomsyrar hela boken, upplägget, texterna och de lockande bilderna. Full kajakkänsla. Jag tror mig veta att Karin tycker att man får roligare (och dessutom säkrare) paddling om man utvecklar sig och tänjer åtminstone lite grand på gränserna. Därmed inte sagt att alla måste bli superproffs. Boken vänder sig med full respekt även till dem som kanske nöjer sig med att vara vackertväderpaddlare i Tupperwarekajaker*). Över huvud taget är boken härligt fri från pekpinnar - vuxna människor får välja själva. Denna grundformel är ju också förutsättningen för att ambitiösa paddlare på egen hand ska söka information, instruktion, kunskap och vidareutvecklas efter eget huvud och egen önskan och sina egna specifika förutsättningar.

Med sin starka personlighet, sitt engagemang i kajaksymposierna och med denna bok har Karin Mentzing mer än någon annan bidragit till att sätta en ny standard för långfärdspaddling i Sverige, och det ska bli intressant att se fortsättningen. Jag vet ju att Karin finns bland dem som anser/inser det nödvändiga i att höja nivån och bredden på svenska instruktörer genom systematisk vidareutbildning och certifiering och att våra splittrade organisationer borde samlas i någon gemensam union eller åtminstone under en paraplyorganisation för långfärdspaddling...**)

Vi får väl se vad som händer...

*) Tupperwarwekajaker? Även proffs paddlar faktiskt sådana. När Petri Sutinen värmde upp med ´Norska Kusten´ innan han tog sig an den ´Svenska Kusten´ (Svinesund- Haparanda´ på 23 dagar) använde han en lättmanövrerad och stryktålig Yukon i den grova Atlantsjön. När han i Svinesund bytte mot en trendigare glasfiber, gick han också in i mer skyddade vatten där vinthunden kom till sin fulla rätt (förutsatt en urstark, rekordhungrig paddlare i sittbrunnen).

**) Det kan du läsa mer om och kanske diskutera själv om du för en hundring per år går med i Kontaktnätet för kajakfärdspaddlare.