| Avkylning/ Drunkning
Sekundsnabba, minut- och långtidsrisker med kappsejsning
i kallt vatten vid kajakpaddling och plurrning vid långfärdsskridskoåkning
Thure Björck, läkare och fysiolog.
Tfn bostad 08-659 26 48, Fax: 08-600 36 45
E-post: thure.bjorck@sssk.se
Vid all vattenaktivitet finns risker för drunkningstillbud
med i värsta fall dödlig utgång. Med kunskap om mekanismerna för människans
reaktioner i kallt vatten och träning i vattenvana samt vettig utrustning kan sannolikt
många olyckor förebyggas eller stoppas innan det har gått för långt.
Den rena successiva sänkningen av kroppstemperaturen är
bara en av anledningarna till drunkning i kallt vatten. De personer som avlider vid
drunkning (i Sverige ca 100 per år) dör på grund av skilda orsaker. Vissa förlopp är
sekund eller minutsnabba andra utdragna över flera timmar innan medvetslöshet och så
småningom döden inträder. Den avkylning som sker av en människa i kallt vatten går
olika fort beroende på en mängd olika faktorer såsom temperatur i vattnet kroppsstorlek
mängden underhudsfett och klädsel, hur man rör sig och vilken ställning man intar i
vattnet. Det tar minst 10 minuter innan medvetslöshet inträder och många gånger upp
till flera timmar även i nära nollgradigt vatten.
Här nedan följer en kort beskrivning av hur vi reglerar
kroppstemperaturen. Därefter kommer en beskrivning av olika drunkningsmekanismer samt
förslag till förebyggande åtgärder.
Allmän fysikalisk/fysiologisk bakgrund.
Konstant kroppstemperatur kring +37°C är nödvändig för
att kroppens olika funktioner skall arbeta optimalt.
En lägre kroppstemperatur innebär att allting går
långsammare och ineffektivare. Medvetslöshet inträffar vid en central kroppstemperatur
av ca 30°C. Å andra sidan så dör vi vid omkring 45°C därför att proteinerna i
kroppens celler förstörs.
"Värmepannan" i kroppen är
ämnesomsättningen=metabolismen i de olika cellerna.
Förbränningen behöver syrgastillförsel och näring via
andning och blodcirkulation för att fungera. Blodcirkulationen hjälper till att fördela
värmen i kroppen ungefär som vattenburen värme i ett hus.
Blodet kyler av kroppen genom att öka blodcirkulationen i
den "bilkylare" som huden kan sägas motsvara. Genom att minska
blodcirkulationen i huden minskas värmeförlusterna. Samtidigt minskar cirkulationen till
händer och fötter vilket kan leda till sämre funktion och upplevas som obehagligt.
Mössa = det intelligentaste plagget
För att alltid tillförsäkra att hjärnan har optimal
temperatur så kan blodkärlen på huvudet inte strypa cirkulationen. Vid vistelse i
minusgrader förlorar en naken person mer än 50% av sin värme via huvudet. Man kan
hjälpa kroppen att konservera värme genom att sätta på sig en mössa. Då slutar man
frysa om händer och fötter.
Åt andra hållet så kan man utnyttja detta faktum genom
att ta av sig på huvudet när man blir överhettad.
Från huden förloras värmen på fyra fysikaliskt olika
sätt:
Ledning T ex till marken från en skadad som ligger ned.
Strömning Luft värms upp intill hudytan och förs bort av
vind varpå ny luft värms upp av huden osv. Detta gäller även för vatten som
strömmar förbi huden på en person i vatten.
Strålning Är mindre aktuell hos påklädd person då
strålningsförlusterna från huden till mycket stor del reflekteras av klädedräkten.
Avdunstning Står för den överlägset största
värmeförlusten från fuktig hud eller fuktiga kläder i luft. Vattentäta kläder
ytterst kan hindra avdunstning.
I vatten har som tidigare nämnts underhudsfettlagrets
tjocklek stor betydelse för nedkylningshastigheten. Fettväven isolerar nämligen den
kalla hudytan från den varma vävnaden som t ex muskulaturen längre in i kroppen. Ett
tjockt fettlager är förklaringen till att många däggdjur såsom sälar och isbjörnar
med en kroppstemperatur på runt 37o C klarar 0-gradigt vatten. Feta personer kan
överleva i kallt vatten många timmer längre än normalviktiga. T ex den 130 kg tunge
isländske fiskaren som blev nationalhjälte för ett 10-tal år sedan.
Effekter av kappsejsning/plurrning
En kappsejsning utsätter paddlaren för stora
påfrestningar både fysiskt och psykiskt. Liknande påfrestningar men betydligt mindre
dramatiska upplever en långfärdsskridskoåkare som plurrar genom isen.
Långfärdsskridskoåkare kommer normalt att flyta så bra på sin ryggsäck att ansiktet
inte kommer under vattnet.
När en person plötsligt kommer ned i kallt vatten
utlöser temperaturreceptorer i huden en kraftig temperaturchock genom nervimpulser till
hjärnan. Denna retning lindras avsevärt av normal skridskoklädsel.
Sekundsnabba risker:
På mindre än en sekund så bombarderas hjärnan av
impulser från huden vilket leder till att andningen ökar kraftigt. Den ögonblickliga
inandningsordern från hjärnan till muskulaturen i bröstkorgen är så stark att den kan
leda till att även en person som har ansiktet under vattnet andas in ofrivilligt vilket i
värsta fall leder till drunkning innan ansiktet kommer över ytan igen.
Långfärdsskridsoåkarens ryggsäck är här mycket viktig. Den förhindrar i de flesta
fall åkaren från att doppa ansiktet. Kajakpaddlaren har här inget annat att skydda sig
med än vattenvana.
Dessutom så ger kallt vatten mot ansiktet en ännu
starkare kallvattenchock än nedsänkning av resten av kroppen. Detta gäller oavsett om
resten av kroppen är täckt med kläder eller inte.
"Minutrisker"
Om den plurrade skridskoåkaren eller en kappsejsad
kanotist som fått ansiktet ovanför vattenytan inte viljemässigt minskar sin andning
kommer den ökade andningen i form av upprepade snabba stora andetag att inom ca 30
sekunder leda till att hjärna och omdöme fungerar sämre. Detta beror på att kraftig
andning minskar halten av koldioxid vilket i blodet finns såsom kolsyra. Därmed minskar
mängden vätejoner i blodet vilket leder till att kroppen får ett basiskt pH på över
8. Detta påverkar nervcellsfunktionen i hjärnan negativt. Samtidigt minskar
syretillförseln till hjärnan då blodtillförsel stryps därför att blodkärlen till
hjärnan dras ihop av kolsyreminskningen/pH-stegringen i blodet vilket även detta kvaddar
nervcellsfunktionen.
Du som plurrar skall alltså försöka andas lugnt. Säg
till den som plurrat/kappsejsat att andas lugnt.
Om du kan få den plurrade att prata, så anpassas
andningen automatiskt.
Blodkärlen i huden dras ihop vid avkylning. Blodet
ansamlas vid hjärtat vilket ger en blodtryckshöjning som kan vara farlig genom att
eventuellt orsaka blödningar inuti skallen.
Själva avkylningen i iskallt vatten är inte ett problem
under de första 10 minuterna. Avkylningshastigheten är beroende av hur snabbt vattnet
cirkulerar inne i kläderna (se strömning ovan). Rör man sig mycket ökar
avkylningshastigheten betydligt. Ligger du stilla i vaken/vattnet bredvid kanoten så
klarar du utan vidare att ligga där i 20-30 minuter utan att du blir medvetslös
(0-gradigt vatten och normala vinterkläder inklusive mössa och vantar). Den ovan nämnda
strypningen av blod och syretillförseln till hjärnan med påverkan på tankeförmågan
är betydligt farligare för den plurrade/kappsejsade än själva avkylningen då
avkylningen i sig endast långsamt påverkar rörelseförmågan medan omdömet primärt ej
påverkas.
Observera att avkylningen är snabb även uppe i luften
när vattnet avdunstar från blöta kläder. Avkylningen är däremot alltid snabbare när
man ligger kvar i vattnet än då man har kommit upp på isen eller i kajaken. Att komma i
kajaken snabbt måste alltså prioriteras.
Uppsök därefter om möjligt lä och byt till torra
kläder snabbt och organiserat. 4 hjälpande personer per plurrad långfärdsåkare är
lagom för att inte sinka gruppen. Fördela de blöta tunga kläderna inom gruppen.
Plurrade blir ofta matta och påverkade 30 min efter
klädbytet eller senare. Det är därför bra att kontrollera att de är OK då och då
ett par timmar efter plurrningen.
Förebyggande åtgärder
Att ha genomfört en plurrningsövning ger en mycket
värdefull erfarenhet som man har stor nytta av vid ett oförberett bad.
Riskerna för komplikationer från hjärta och blodkärl
är så stora att personer som är över femtio år gamla eller som har kända
hjärtproblem eller högt blodtryck etc bör undvika att övningsplurra i kallt vatten.
Träna gärna i bassäng eller på sommaren i stället.
Även en sådan övning där man har tillfälle att i lugn och ro prova fram hur man
flyter på ryggsäcken och öva tekniken att ta sig upp på ett konstgjort
"isflak" är mycket värdefullt psykologiskt inför en ofrivillig plurrning.
Här finns en viktig parallell till Lasse Sjöholms
"Brunnsvikensmodell" för att ta sig upp i en vält kajak. Knepet är att
använda benen så att man ligger horisontellt i vattenytan och simmar upp på isflaket
eller kajaken ungefär som en säl som elegant simmar upp på en grynna.
Den som plurrat tidigare upplever ett nytt ofrivilligt bad
relativt odramatiskt. Man hinner oftast inte tänka på att det är kallt innan man är
uppe igen.
Att välta med kajak i kallt vatten är betydligt
obehagligare och det är därför önskvärt med upprepad träning. Den bästa träningen
får man sannolikt vid forspaddling då man i varje fall som nybörjare i forsen välter
mycket ofrivilligt. Den omedelbara impulsen att genast fylla lungorna när man utsätts
för kallt vatten kan dämpas om man innan ansiktet kommer under vattnet hinner fylla
lungorna helt med luft. Detta hämmar den av hjärnan utlösta inandningsreflexen genom
nervimpulser från lungan som signalerar att lungan är full och inte kan fyllas med mer
luft. Att gå runt med fyllda lungor ger dessutom ca 3 kg ytterligare flytkraft vilket
psykologiskt kan vara viktigt. Jag tycker att man av detta skäl bör träna att välta
med kajaken precis efter det att man har andats in. När man går runt ofrivilligt hinner
man att dra in ett par liter luft innan munnen skär vattenytan.
Även när man ligger bredvid kanoten eller ligger i en
isvak är det bra att försöka ha lungorna välfyllda då det ger bättre flytkraft och
sannolikt dämpar lufthungern som kan leda till omtöckning via hyperventialtion enligt
ovan.
De tre viktigaste förebyggande åtgärderna är
självklara men tål att upprepas.
Man skall vara simkunnig, man skall vara van att
doppa huvudet och man skall i kajaken alltid bära flytvästen påtagen.
Öva att gå runt och ta dig upp i kajaken flera gånger
varje säsong. Ta upp ämnet med andra kanotister du träffar och övertala dom att också
praktisera teknikerna.
Nedkylning av allvarligt skadade
Vid olyckor eller sjukdomsfall i vintermiljö är allmän
nedkylning ett stort problem. Kan den skadade bidra med eget kroppsarbete för att hålla
kroppstemperaturen är detta en fördel. En person som brutit armen kanske inte vågar
åka skridskor men kanske kan promenera med stöd in till land. Å andra sidan finns flera
exempel på att personer med underbensbrott har kunnat bogseras in till land stående
(förutsätter naturligtvis fin is).
Vid allvarligare skador/sjukdomsfall kan
ämnesomsättningen minska betydligt, varför man på alla sätt måste minska
värmeförlusterna i avvaktan på att få in den skadade i ett uppvärmt utrymme. En
liggande person måste isoleras från marken eller isen. Uppsök lä och försök hålla
den skadade eller sjuke varm genom extra klädesplagg och kroppskontakt. Medvetslösa som
andas läggs i framstupa sidoläge.
Man skall inte ge vätsketillförsel via munnen till svårt
sjuka eller allvarligt skadade personer. Detta kan framkalla kräknig varvid
syrainnehållande maginnehåll kan hamna i lungorna och fräta sönder vävnaden där (sk
aspirationsskada). Om patientens tillstånd kräver akut operation t ex till följd av
inre blödning eller komplicerad fraktur så är det risk för kräkning och ovanstående
lungskador i samband med nedsövningen så ge alltså ej vätska eller mat till en svårt
skadad person.
Taktik och planering
För att kroppen skall klara sin uppgift optimalt under
ansträngning är vätskebalansen mycket viktig. Prestationsförmågan sjunker med 50% vid
en vätskeförlust omfattande 5% av kroppsvikten. Vid kraftigt fysiskt arbete kan man utan
vidare förlora 1-2 liter svett per timme. Om man mellan åkperioderna fryser leder även
detta till vätskeförluster då kroppen ökar urinproduktionen då cirkulationen i huden
minskar. En sådan avkylning kan leda till en extraförlust om ca 1 L vätska per timme.
Det är betydligt viktigare fysiologiskt att ha med sig
rikligt med dryck än att ta med kalorier under en dags skridskoåkning/kajakpaddling.
Välbefinnandet under en rast med lämplig matsäck är dock en omistlig del? av en
friluftsdag.
Risken för fall och andra skador / kappsejsning är
naturligtvis mycket större hos en åkare/kanotist som har fått för lite vätska under
turen. Klädseln bör ständigt anpassas för att minimera svettning och obehag.
Se till att pyssla om den som du upplever som mest
behövande i din grupp. Dela med dig av din och andra deltagares reservvätska.
Kökarl eller gruppvärd upptäcker och ger behövande
deltagare extra stöd.
Planera turen så att du har marginaler och inte behöver
blåköra mot slutet.
Vägvalet och förmågan att vända i tid är inte det
minst viktiga i sammanhanget.
Alkohol har flera negativa konsekvenser i samband med kallt
vatten. Mest känt är naturligtvis att omdömet försämras och alla har sannolikt hört
livräddningssällskapets statistik om att 7 av 10 som drunknar har alkohol i kroppen.
Alkohol även i små mängder kombinerat med nedkylning ger en snabb kollaps beroende på
att blodsockerhalten blir så låg att hjärnan slutar fungera.
Mindre kritiskt är att alkohol verkar urindrivande. Detta
kan leda till ett försämrat utgångsläge nästa dag då man startar dagen med någon
liters vätskeförlust redan från början trots att alkoholen sedan länge lämnat
kroppen.
Materialet får kopieras med angivande av källan.
Synpunkter och frågor välkomnas, antingen via
ovanstående telefonnummer och E-postadress eller till:
Thure Björck
Klarälvsv 38
128 44 Bagarmossen
Läsa mera:
Tyvärr är det svårt att hitta artiklar på
svenska i ämnet. På engelska finns mycket intressanta artiklar i den amerikanska
tidskriften Sea Kayaker.
En lärobok inriktad mest på läkare och annan sjukvårdspersonal är den 4 kg tunga
Wilderness Medicine Management of Wilderness and Enviromental Emergencies. Editor Paul S
Auerbach 3e upplagan Mosby 1995 ISBN 0-8016-7044-6
Denna och andra liknande böcker även mera lekmannainriktade kan beställas bl a via
Internet:
http://www.bluedome.co.uk/ERP/index.html#start
Tillägg år 2003:
Socialstyrelsen har publicerat en omfattande rapport om nedkylning och
drunkningstillbud i kallt vatten.
http://www.sos.se/plus/dokinfo.asp?valPubl_id=2003-123-6
Web-masters kommentar:
Om Du kopierar och sprider texter av denna typ, är det det nog bra att sprida texten i
fullständigt skick, och undvika egna ´förbättringar´. Har Du svårt att få till
nerladdningen, kontakta Web-master tel 08-84
84 08 el 070-664 8484, så fixar vi det på något sätt!
Det finns mycket att läsa om hypothermia ("...because
it is the number one killer...") i kanotsidor på nätet.
Vi kan inte garantera för vederhäftigheten i slumpvis hittade nätsidor. Thures artikel
är däremot garanterat vederhäftig. Thure är läkare och fysiolog och har bl a
temperaturreglering som specialité. Han är också mycket rutinerad paddlare och
långfärdskridskoåkare.
|