Några tankar kring olika kamraträddningar

Det finns många sätt att plocka upp en kapsejsad paddlare i sin kajak igen, men de två mest använda torde vara uppgång från sidan med skruvingång och uppgång emellan kajakerna.

Den kapsejsade: Släpp aldrig paddeln och släpp definitivt inte kajaken. En tom kajak blåser iväg på nolltid och mycket fortare än man kan simma, i synnerhet om man ska simma med en paddel i släptåg.

Vänd kajaken på rätt köl, genom att ta tag i sittbrunnssargen och kasta upp den. Mata sedan kajaken, så att du får tag i förliga bärhanddtaget.

En kajak som ligger stilla i vattnet vänder alltid sidan mot vind och vågor. Om du befinner dig i vattnet jämsmed kajaken på dess läsida, så kan en våg kasta kajaken i ditt huvud. Därför skall man ta som vana att alltid så fort som möjligt ta sig till kajakens ena ände.

Det är bäst att ta sig till förliga handtaget, eftersom det är fören en räddare vill ha om kajaken skall tömmas innan uppgång.

Ligg sedan still, gärna ihopkurad och vänta på bistånd.

Räddaren: Paddla fram och ta tag i fören på den kapsejsades kajak. Lägg undan din egen paddel och tag hand om badarens paddel.

Här kan du få problem om du inte har övat och funnit på den metod som passar dig bäst. Var gör man av två paddlar, utan att tappa dom när det blåser och går vågor?

En metod är att lägga dom tvärs över sin sittbrunn och klämma fast dom med flytvästen. En annan är att sticka in bladen under kartlinorna eller annan däckslina, men går det rejäl sjö så finns risken att dom lossnar eller gräver ner sig i vattnet och ställer till problem med balansen. En del paddlare föredrar att ha en lina mellan kajaken och paddeln, så att man bara kan låta paddeln ligga i vattnet, men är det bara du själv som har en sådan lina, så löser den inte förvaringsproblemet med den andra paddeln. Det finns många paddlare som inte tycker om att ha lösa linor omkring sig och en paddel som ligger löst i vattnet kan gräva ner ena bladet i en våg och med linan som hävstång, slå det andra bladet i paddlarens huvud.

En annan aspekt på saken, är att det ska gå så fort som möjligt att få upp badaren i sin kajak och du ska inte ägna avsevärd tid åt att lösa problemet med paddelns förvaring. Prova alltså ut en metod som är snabb och som du gör i stort sett utan att tänka.

Om du ska tömma kajaken innan uppgång, så ber du badaren att hålla fast i en däckslina på din kajak medan du utför tömningen. Om du tänker plocka upp badaren emellan kajakerna, så ska badaren ligga framför din sittbrunn. Om du tänker plocka upp från sidan, så ska badaren ligga bakom din sittbrunn.

Dra upp kajakfören över din sittbrunnssarg, bara så långt att stäven ligger på din sarg. Lägg den andra armen över kajakfören, ta tag under stäven och vält runt kajaken. Töm, vänd rätt och lägg ner kajaken i vattnet igen.

Svep sedan in kajakerna mot varann, "skavfötters" och låt badaren så fort som möjligt komma tillbaka i sin kajak.

Det är angeläget att badaren så snabbt som möjligt kommer upp ur det kalla vattnet och uppgång emellan kajakerna är definitivt den snabbaste uppgångsmetoden och stjäl betydligt mindre energi från den som ska klättra upp.

Uppgång emellan kajakerna går till så att badaren tar tag i yttre däckslinor på båda kajakerna, lutar huvudet och överkroppen bakåt och lyfter upp fötterna i sin sittbrunn. Sedan drar man ihop kajakerna under ryggen, samtidigt som man lyfter upp rumpan och glider ner i kajaken. Det gör inte så mycket om man hamnar med rumpan på akterdäck under några sekunder, såvida man är någorlunda snabb och smidig och inte blir sittande där och gör det tungt för sin räddare att hålla balansen.

Vid uppgång från sidan, går badaren på sin kajaks utsida när räddaren matar in kajakerna skavfötters. Sedan klättrar badaren upp på sin kajaks akterdäck, på mage och med ansiktet vänt akterut. Det är bra att klättra upp såpass långt akterut att fötterna hamnar i höjd med sittbrunnsöppningen direkt. Sedan ålar man baklänges tills rumpan är i höjd med sitsen, vrider framsidan av kroppen mot räddarens kajak och landar i sin sits.

Nu ska kapellet på ordentligt och är inte kajaken tömd på vatten, så sticker badaren sedan ner en pump innanför kapell-linningen och pumpar kajaken flott.

Det är viktigt att räddaren uppträder lugnt och säkert under hela räddningen, pratar med badaren och ser denne i ögonen för att kunna avgöra om allt är okej.

När så kapellet sitter ordentligt på plats och båda har sina paddlar redo och rättvända, så matar man kajakerna bakåt tills båda håller i varandras förstävar. Sedan backar man sista biten loss ifrån varandra.

Att försöka flytta sig sidledes bort ifrån varandra i höga vågor eller stark vind, är bara dömt att misslyckas och kan i värsta fall resultera i ytterligare en kapsejsning.

I sammanhanget kamraträddningar, skulle jag också vilja passa på tillfället att slå ett slag för att INTE använda dig av den s.k. T-räddningen.

H-räddning och s.k. "gångjärnsräddning" (räddaren tar den kapsejsades ena stäv och sveper in sin stäv till den kapsejsades uppsträckta händer) är mycket bra räddningsmetoder när dom har övats ordentligt. Särskilt i kombination med hundsim. Dessa metoder spar mycket besvär och är både snabbare och mindre kraftödande -förutsatt att den kapsejsade inte behöver hundsimma någon längre stund- än när kapsejsaren evakuerar sittbrunnen.

T-räddningen är dock förenad med så många risker, både för att krossa kajaker och den kapsejsades händer eller t.o.m. huvud om denne hundsimmar och att den kapsejsade välter sin räddare, att jag förundras över att metoden fortfarande används och dessutom beskrivs i flera kajakhandböcker.

För minns att en stillaliggande kajak vänder sidan mot vågorna och att räddaren då riskerar att få surf rakt in i den kapsejsade kajaken.

/Karin Mentzing