Knivar och verktyg för friluftsliv

Tillbaka till
En perfekt egg...

.

BRYNEN


Mest om diamantbrynen
Jag har väntat i det längsta med att skriva dessa sidor om brynen, eftersom jag inte har kunnat bestämma mig för vad jag tycker om diamantbrynen. Har man tillgång till en rejäl slipsten (i vattenbad) och några bra keramiska brynen så är det oftast en bättre utrustning. Men är man inte beredd att lägga ner 5.000 på sådana verktyg löser diamant- brynen många problem. För några hundralappar får man ett par fickbrynen för både hyfsad avverkningsförmåga och finpolering. Ska man  avverka mycket stål blir då någon form av medelgrovt diamantbryne. För att bryna upp den slutgiltiga skärpan kan man ha ett mycket finkorningt diamantbryne eller ett keramiskt. 
Det spelar ju faktiskt ingen roll hur man jobbar fram slutresultatet, i sista hand är det ju bladform, eggvinkel och poleringsgrad som avgör eggens egenskaper. Varför då denna tvekan?
Jo, ett diamantbryne har en mycket stor avverkningsförmåga (det är därför man använder detta dyra material). Då blir det också väldigt lätt att ta bort lite för mycket stål. Jag har tidigare talat varmt för en sista handpolering av eggen med riktigt finkorninga keramiska brynen, och det lilla man då vinglar och slarvar med brynvinklarna bidrar till att man i praktiken får fram en nästan perfekt konvex egg som är extra stark och hållbar och fortfarande har bra skäregenskaper.

"Slarvar" man med ett bryne med stor avverkningsförmåga så åker det bort för mycket material och det är bara att börja om från början igen. Och har man väldigt finkorniga diamant-brynen med liten avverkningsförmåga, ja då kunde man ha valt ett billigare material i brynet...

Själv föredar jag att använda knivar med ett relativt mjukt stål och ganska liten eggvinkel för att få upp den rätta skärpan. Löpande bryning/polering är då inget problem med ett litet keramiskt dubbelsidigt fickbryne, t ex Spydercos 303MF.
Men den som använder hårdare härdat stål i bladen och inte har tillgång till slipsten är i praktiken tvingad att använda diamantbryne. Alltså får man lära sig att inte slarva, vara extra noggrann med att hålla slipvinkeln och man får avstå från de riktigt läckra tunna eggarna. För diamantbrynena biter rejält även på det hårdast härdade knivbladet, speciell försiktighet anbefalles då brynena är nya. De blir mycket beskedligare efter en tids användning, men har då givetvis tappat mycket av avverkningsförmågan. Det är priset man måste betala. När de fått ´lagom´ egenskaper varar de sedan mycket länge.
Använd alltså inte brynets hela potentiella avverkningsförmåga, ta bara ganska lätta drag och koncentrera dig på att hålla så korrekta slipvinklar som möjligt. Behåll brynet då det börjar bli slitet. I själva verket blir eggarna bättre då även om du får hålla på och gnaga en stund längre.

Jag har också fört en tidigare diskussion om att de lite trubbigare eggarna i hårdhärdade blad kan behöva en antydan till ´microtänder´ för att upplevas som ´vassa´, varför man kanske inte polerar upp dem på samma sätt som egger av mjukt stål. 

Hursomhelst - jag har accepterat diamantbrynen som bra verktyg och här kommer några iakttagelser.




På Clas Ohlson 
har jag hittat denna uppsättning med tre stora brynen i olika grovlekar för knappt två hundralappar. Fungerar riktigt bra.



´Jewelstiki´ är också bra och mer portabel. Importör: Rocky Mountain. Du ser den också på översta bilden.
Slipstålet förvaras i handtaget vid transport.




EdgePal
är en riktig ´Dark Horse´ som levereras i ett skrin med en massa lösa prylar. Ett läderetui för bältet ingår också. Först tar man lådan inte riktigt på allvar, men efter ett tag inser man att för sitt ändamål är det ett förträffligt hjälpmedel. Men man måste förstå vad som är syfte och målgrupp. EdgePal är inte tänkt att ersätta en slipverkstad med slipsten och en uppsättning bra bänkbrynen - det kan inget portabelt slip-/brynsystem göra. Men har man behov av något som kan bäras (ca 500g), som kan användas för nästintill precisionsarbete utan att man sitter vid en stabil arbetsbänk och som klarar nästan alla konstiga slipvinklar mm man kan träffa på - ja då kan man börja fundera över EdgePal. Dyrt som attan, men unikt i sitt slag.

Men....

  - man måste ta ganska god tid på sig, man jobbar
    inte snabbt med EdgePal, man måste ha tålamod

  - man gör inga stora omformningar av ett knivblad, därtill 
    är kapaciteten för låg (alternativt att man måste ha mycket
    gott om tid och en ängels tålamod. De egenskaperna 
    saknar jag. Det kanske blir snabbare resultat  när jag får
    bättre teknik med denna utrustning.

  - man bör vara någorlunda kunnig så att man vet ganska
    exakt vad för typ av egg och vinkel man vill ha fram

Å andra sidan får man bra kontroll över slipvinklar, bra skydd mot att slinta iväg och förorsaka ´katastrof´ och slutresultatet blir faktiskt utmärkt. Det blir snyggt och vasst. Gör man rätt, kan man plocka fram hållbara eggar. En inte helt oväsentlig egenskap för den som bryner ofta är att med hjälp av bra slipstöd så sliter man minimalt på knivbladet, man tar bara bort så mycket (lite!) gods som precis behövs, kniven kommer att vara livet ut...
Man kan själv bygga ihop olika sorts klämmor och hållare för att klara praktiskt taget alla tänkbara brynjobb.

Kniven är en rejäl Camillus Trapper 719 med 9 cm bladlängd.
Här ett renoverings- objekt som tillbringat minst en vinter utan tak över huvudet på en skärgårdsö.
Frosts jaktkniv med laminatstål (ganska mjukt på sidorna, mycket hårt i mitten) gick fort att få ordning på. När den återfanns var den täckt av ett skyddande(!) rostlager som var ganska tunt.

Jag gillar inte att läsa bruksanvisningar och uppskattar således mest de enkla varianterna som man kan plocka ihop efter eget huvud. Förmodligen har jag vänt skruvöglan fel men resultatet blev bra ändå.


Man kan också bryna upp konvexa eggar. Det böjda slipstödet för konvexa egger har jag rätat ut lite så att rundningen ska passa min yxa. Normalt ska det vara lite mera krökt för att ge en starkare egg.
                             

DC3 och Camillus Trapper 713
Ett av brynena som ingick i lådan var identiskt med Fällknivens dubbel- sidiga DC3. Mycket bra bryne med lagom kombination av medelgrov diamant å ena sidan och finkorning keramik på andra. Kan också användas som handbryne, vilket inte är lika lätt med den smalare trekantiga varianten (men även det är bra). Vill du inte ha med hela slipsystemet vid bältet, stoppa i alla fall ner denna "diamant" i ryggan.


Man blir imponerad över en sådan här produkt som demonstrerar svensk ingenjörsklurighet när den är som bäst. Thomas Löfvenmark säger att det tagit ett par tusen timmar av fundringar, konstruktionsarbete, prototyping och tester-tester-tester innan han kommit så här långt. Jag tror honom.

Kolla vidare på EdgePals hemsida www.edgepal.com 



DiaNovas skridskobryna
imponerar däremot inte.
Priser i handeln mellan 250-290Kr.

När jag monterat upp grillorna i Almgrens slipställ (har alltid känts gedigna och stabila) och började slipa märkte jag direkt att det inte var som det skulle. Fram med stållinjalen - och si! DiaNova var inte bara lite lätt vinklat(krokigt), det var dessutom lite skevt (propeller).
Efter ett tidsödande riktningsarbete med en stor skiftnyckel och en jättetång börjar det nu se rakt ut




 
Och här är vi nästan hemma. Bara lite kvar att justera.         

När väl detta arbete var gjort så fungerade brynet bra. Precis rätt korn på grova sidan och precis rätt på fina sidan. Sånt förstår president (det står faktiskt så på visitkortet) Nilsson i Boden sig på. Lika bra som det gamla kiselkarbidbrynet, men vassare blev det inte. Kanske något snabbare slipresultat.

Att ha med ut på färden? Ja, brynet väger inte många gram (60), men ett stabilt ställ som verkligen håller fast spiskrokarna i samma läge och förhållande till varandra från gång till gång och under hela bryningen väger faktiskt 450g så dom grejerna får nog stanna hemma.
I rättvisans namn ska sägas att jag inte provat lättviktsställen från Lundhags, Pikmakarn etc, men ser de inte lite för veka ut för att fungera utan ett bra och jämnt underlag? Jämn is - kanske...???

Korkat,  Almgren !
Ytterligare kommentar, denna gång om Almgren:
Almgren har skridskomodeller som av fullständigt obegriplig anledning har en lätt konkav fotplatta (okynnesdesign!!).  När man spänner fast dessa i Almgrens slipställ, deformeras fotplattan en aning. Visserligen inte permanent men grillorna trycks fast ojämnt och börjar vrida sig. Spänner man fast hårt, har de vridit sig ganska mycket, så man inte får riktigt ordning på slipvinkeln. Spänner man fast dem löst så lossar de. Otroligt korkat.

line.gif (50 bytes)
Copyright ©  L Bergman