Mest om diamantbrynen
Jag har väntat i det längsta med att skriva dessa sidor om brynen, eftersom jag inte har kunnat bestämma mig för vad jag tycker om diamantbrynen. Har man tillgång till en rejäl slipsten (i vattenbad) och några bra keramiska brynen så är det oftast en bättre utrustning. Men är man inte beredd att lägga ner 5.000 på sådana verktyg löser diamant- brynen många problem. För några hundralappar får man ett par fickbrynen för både hyfsad avverkningsförmåga och finpolering. Ska man  avverka mycket stål blir då någon form av medelgrovt diamantbryne. För att bryna upp den slutgiltiga skärpan kan man ha ett mycket finkorningt diamantbryne eller ett keramiskt. 
Det spelar ju faktiskt ingen roll hur man jobbar fram slutresultatet, i sista hand är det ju bladform, eggvinkel och poleringsgrad som avgör eggens egenskaper. Varför då denna tvekan?
Jo, ett diamantbryne har en mycket stor avverkningsförmåga (det är därför man använder detta dyra material). Då blir det också väldigt lätt att ta bort lite för mycket stål. Jag har tidigare talat varmt för en sista handpolering av eggen med riktigt finkorninga keramiska brynen, och det lilla man då vinglar och slarvar med brynvinklarna bidrar till att man i praktiken får fram en nästan perfekt konvex egg som är extra stark och hållbar och fortfarande har bra skäregenskaper.

"Slarvar" man med ett bryne med stor avverkningsförmåga så åker det bort för mycket material och det är bara att börja om från början igen. Och har man väldigt finkorniga diamant-brynen med liten avverkningsförmåga, ja då kunde man ha valt ett billigare material i brynet...

Själv föredar jag att använda knivar med ett relativt mjukt stål och ganska liten eggvinkel för att få upp den rätta skärpan. Löpande bryning/polering är då inget problem med ett litet keramiskt dubbelsidigt fickbryne, t ex Spydercos 303MF.
Men den som använder hårdare härdat stål i bladen och inte har tillgång till slipsten är i praktiken tvingad att använda diamantbryne. Alltså får man lära sig att inte slarva, vara extra noggrann med att hålla slipvinkeln och man får avstå från de riktigt läckra tunna eggarna. För diamantbrynena biter rejält även på det hårdast härdade knivbladet, speciell försiktighet anbefalles då brynena är nya. De blir mycket beskedligare efter en tids användning, men har då givetvis tappat mycket av avverkningsförmågan. Det är priset man måste betala. När de fått ´lagom´ egenskaper varar de sedan mycket länge.
Använd alltså inte brynets hela potentiella avverkningsförmåga, ta bara ganska lätta drag och koncentrera dig på att hålla så korrekta slipvinklar som möjligt. Behåll brynet då det börjar bli slitet. I själva verket blir eggarna bättre då även om du får hålla på och gnaga en stund längre.

Jag har också fört en tidigare diskussion om att de lite trubbigare eggarna i hårdhärdade blad kan behöva en antydan till ´microtänder´ för att upplevas som ´vassa´, varför man kanske inte polerar upp dem på samma sätt som egger av mjukt stål. 

Hursomhelst - jag har accepterat diamantbrynen som bra verktyg och här kommer några iakttagelser.

På Clas Ohlson 
har jag hittat denna uppsättning med tre stora brynen i olika grovlekar för knappt två hundralappar. Fungerar riktigt bra.



´Jewelstiki´ är också bra och mer portabel. Importör: Rocky Mountain. Du ser den också på översta bilden.
Slipstålet förvaras i handtaget vid transport.