|

Lite rost är ingen
katastrof, dessutom ett bra skydd mot ytterligare rost. Den här
kniven har övervintrat (minst en vinter) i en snödriva nära stranden i
Stockholms skärgård. Inget större fel efter avputsning - obetydliga
områden med gravrost. Som också skulle kunna tas bort.
Men du ska inte riva för mycket i små rostfläckar i fält, vänta tills du
kommit hem så du kan slipa/polera upp ytan ordentligt. Och fetta in lite
lätt.
Kolstål
eller rostfritt?
Rostfritt (rost´trögt´) knivstål är numera så pass bra, att det inte
finns några tunga "materialskäl" för att välja kolstål. Man måste heller
inte välj något dyrt exotiskt rostfritt material. För vanligt bruk finns
t o m starka skäl för att inte välja ett hårt, sprött
stål. Endast om man ska stiga in i en bil utan att först öppna dörrarna
på vanligt sätt, eller om man väljer vägen genom taket, är de kilformade
4-5 mm tjocka bladen motiverade. Annars är sådana blad mest tråkiga.
Tunga. Dåliga skäregenskaper -- både därför att bladen blir för tjocka
och att eggen inte kan göras tillräckligt tunn (=vass). Ska dock sägas
att den ´trubbiga´ egg (som trots allt finns) degenererar långsamt. Och
bladen är bra att bryta med - men inte lika bra som en kofot.
Alltså:
-ska
du ha en ´överlevnadskniv´ som ska hålla för att bryta och bända med
och om du kan leva med dåliga eller mediokra skäregenskaper kan du
välja en ´superkniv´ med extra hårt stål och tjockt blad.
Underhålls (hemma) med t ex diamantbryne. Polera inte upp eggen. En
trubbig egg behöver ´mikrotänder´ för att skära("såga"). Kan t o m
´såga´ av hårstrån. Men slipar man upp en tunn egg med goda
skäregenskaper blir den spröd (om man har ett hårt härdat blad.
Längre har tekniken ännu inte kommit).
-annars väljer du en kniv med traditionellt, måttligt hårt härdat
rostfritt stål. Välj en tunn egg (25-35º).
Eftersom eggvinkeln påverkar robustheten mer än materialvalet, kan
du få mycket robust egg med en trubbigare vinkel - men till priset
av sämre skäregenskaper .
Vanligt rostfritt knivstål av Sandviks- eller Uddeholmskvalité ger
helt utmärkta knivar. Ha gärna ett litet bryne i ryggan...
-om du hittar ´din kniv´ i bara kolstål, behöver du inte avstå.
Kolstål är /en liten aning/ bättre än rostfritt på alla områden
utom vad gäller rostbenägeneten.
Men bara helt marginellt.
Det är givetvis lite mer pyssel att hålla kniven ren och torr,
särskilt i salt miljö. Men inte katastrofalt besvärligt. Börja
kanske med att ställa kniven med skaftet i kallpressad linolja över
natten så oljan får impregnera trä(?)handtaget och krypa in i alla
glipor mellan skaft och blad. Är det något annat material i skaftet
kanske det ändå är idé att droppa in lite linolja...
Linolja är ett fenomenalt rostskydd och kan också vara ett
alternativ för att ´måla´ delar av bladet. Torkar långsamt, men
hittar du kallpressad linolja av bästa kvalité (tag i nödfall kokt
linolja) så är torktiden acceptabel. Men låt bli att behandla
området kring eggen, det är tråkigt att få in linolja i brynena.
Har du en kolstålskniv och är ute längre än en weekend i salt miljö,
bör du ha en liten tub fett eller tjock olja i packningen. T ex
´vattenfast´, långtrådigt kullagerfett eller klistrig olja för
cykelkedjor fungerar bra. Det behövs väldigt lite olja/fett på
bladen, och bara ganska sällan. Försök hålla metallytorna
välpolerade så de är lätta att hålla rena.
Jag använder gärna kolstålsknivar, men har helst en rostfri för
matlaging.
-avstå från att studera, analysera och dra slutsatser utifrån
materialspecifikationstabeller eller romantiserande beskriv-ningar
av exotiska hokus-pokus-tillsatser. De härdningspro-cedurer mm som
knivtillverkarna tillämpar betyder så mycket mer, och där kan man ju
ändå inget få veta eller begripa.
Skit i tabellerna.

Spyderco 303MF(Mediun/Fine), bra dubbelsidigt keramiskt bryne. 12,5
cm, 110 gram inkl läderfodral.

Dubbelsidigt bryne, diamant/keramiskt med inbäddade syntetiska
halvädel-stenar (safirer?), förmodligen ett Fällkniven DC3. Bra och
smidigt trots det lilla formatet.
7,5 cm, ca 70 gram (utan fodral).

Vid ett sånt här medelstort putsarbete
har man god hjälp av någon sorts apparat som håller ordning på
slipvinklarna, så får man en garanti för att man inte tar bort mer
gods än nödvändigt. Det blir bra med en gång, arbetet går fortare
och är mer skonsamt. Denna ´apparat´ är en del av Edge-Pal systemet.
Utan mekanisk styrning kan det vara svårt att ge sig på de stora
flacka slipfaserna som hänger samman med denna bladtyp. Det blir
vasst.

Copyright © L
Bergman
|