Lite rost är ingen katastrof, dessutom ett bra skydd mot ytterligare rost.  Den här kniven har övervintrat (minst en vinter) i en snödriva nära stranden i Stockholms skärgård. Inget större fel efter avputsning - obetydliga områden med gravrost. Som också skulle kunna tas bort.
Men du ska inte riva för mycket i små rostfläckar i fält, vänta tills du kommit hem så du kan slipa/polera upp ytan ordentligt. Och fetta in lite lätt.

Kolstål eller rostfritt?
Rostfritt (rost´trögt´) knivstål är numera så pass bra, att det inte finns några tunga "materialskäl" för att välja kolstål. Man måste heller inte välj något dyrt exotiskt rostfritt material. För vanligt bruk finns t o m starka skäl för att inte välja ett hårt, sprött stål. Endast om man ska stiga in i en bil utan att först öppna dörrarna på vanligt sätt, eller om man väljer vägen genom taket, är de kilformade 4-5 mm tjocka bladen motiverade. Annars är sådana blad mest tråkiga. Tunga. Dåliga skäregenskaper -- både därför att bladen blir för tjocka och att eggen inte kan göras tillräckligt tunn (=vass). Ska dock sägas att den ´trubbiga´ egg (som trots allt finns) degenererar långsamt. Och bladen är bra att bryta med - men inte lika bra som en kofot.

Alltså:

 -ska du ha en ´överlevnadskniv´ som ska hålla för att bryta och bända med och om du kan leva med dåliga eller mediokra skäregenskaper kan du välja en ´superkniv´ med extra hårt stål och tjockt blad.
Underhålls (hemma) med t ex diamantbryne. Polera inte upp eggen. En trubbig egg behöver ´mikrotänder´ för att skära("såga"). Kan t o m ´såga´ av hårstrån. Men slipar man upp en tunn egg med goda skäregenskaper blir den spröd (om man har ett hårt härdat blad. Längre har tekniken ännu inte kommit).

-annars väljer du en kniv med traditionellt, måttligt hårt härdat rostfritt stål. Välj en tunn egg (25-35º). Eftersom eggvinkeln påverkar robustheten mer än materialvalet, kan du få mycket robust egg med en trubbigare vinkel - men till priset av sämre skäregenskaper .
Vanligt rostfritt knivstål av Sandviks- eller Uddeholmskvalité ger helt utmärkta knivar. Ha gärna ett litet bryne i ryggan...

-om du hittar ´din kniv´ i bara kolstål, behöver du inte avstå.
Kolstål är /en liten aning/ bättre än rostfritt på alla områden  utom vad gäller rostbenägeneten. Men bara helt marginellt.
Det är givetvis lite mer pyssel att hålla kniven ren och torr, särskilt i salt miljö. Men inte katastrofalt besvärligt. Börja kanske med att ställa kniven med skaftet i kallpressad linolja över natten så oljan får impregnera trä(?)handtaget och krypa in i alla glipor mellan skaft och blad. Är det något annat material i skaftet kanske det ändå är idé att droppa in lite linolja...
Linolja är ett fenomenalt rostskydd och kan också vara ett alternativ för att ´måla´ delar av bladet. Torkar långsamt, men hittar du kallpressad linolja av bästa kvalité (tag i nödfall kokt linolja) så är torktiden acceptabel.  Men låt bli att behandla området kring eggen, det är tråkigt att få in linolja i brynena.
Har du en kolstålskniv och är ute längre än en weekend i salt miljö, bör du ha en liten tub fett eller tjock olja i packningen. T ex ´vattenfast´, långtrådigt kullagerfett eller klistrig olja för cykelkedjor fungerar bra. Det behövs väldigt lite olja/fett på bladen, och bara ganska sällan. Försök hålla metallytorna välpolerade så de är lätta att hålla rena.
Jag använder gärna kolstålsknivar, men har helst en rostfri för matlaging.

-avstå från att studera, analysera och dra slutsatser utifrån materialspecifikationstabeller eller romantiserande beskriv-ningar av exotiska hokus-pokus-tillsatser. De härdningspro-cedurer mm som knivtillverkarna tillämpar betyder så mycket mer, och där kan man ju ändå inget få veta eller begripa.
Skit i tabellerna.

Spyderco 303MF(Mediun/Fine), bra dubbelsidigt keramiskt bryne. 12,5 cm, 110 gram inkl läderfodral.

Dubbelsidigt bryne, diamant/keramiskt med inbäddade syntetiska halvädel-stenar (safirer?), förmodligen ett Fällkniven DC3. Bra och smidigt trots det lilla formatet.
7,5 cm, ca 70 gram (utan fodral).

Vid ett sånt här medelstort putsarbete har man god hjälp av någon sorts apparat som håller ordning på slipvinklarna, så får man en garanti för att man inte tar bort mer gods än nödvändigt. Det blir bra med en gång, arbetet går fortare och är mer skonsamt. Denna ´apparat´ är en del av Edge-Pal systemet.
Utan mekanisk styrning kan det vara svårt att ge sig på de stora flacka slipfaserna som hänger samman med denna bladtyp. Det blir vasst.