Knivar och verktyg för friluftsliv
   
-  och för köket

Tillbaka till
En perfekt egg...


Nostalgiska Hörnan 

Kolstålskniv
Över disk i butiken, direkt in i slipgig- gen hemma. När jag lyfter det metalliskt rena bladet från slipste- nen kan jag stå och se hur en långsam  färgförändring kryper upp över bladet. Den första oxideringen (=rosten). Men rost är ett utmärkt skydd mot - rost! D.v.s. när det första tunna oxidskiktet lagt sig utvecklas oxideringen allt saktare för att till sist nästan helt avstanna. Alltså: har du ingen olja tillhands ska du låta rosten sitta kvar på bladet. Men bäst är att alltid ha bladet lätt inoljat (mineralolja, vegetabilisk olja, smör, vapenfett, svanfett...). Själv har jag Ballistol (se nedan). 

På några blad testar jag linolja som rostskydd, preliminära resultat tyder på att det är en bra metod. Rostskydd av bilar mm med linolja har blivit mycket populärt på senaste tiden, då kallpressad linolja har bättre krypegenskaper än t ex Tektyl ML, och därmed tränger in bättre i spalter. Naturvänligt. Kallpressad linolja torkar på ett par dagar till ett ganska beständigt lager utmärkt rostskydd.
Vill man ha ett mer permanent skyddsskikt, kan man prova t ex svart Hammarlack. Linolja fäster på ett blankpolerat blad. Kör du med Hammarlack ska du hoppa över polering efter slipning, och bara polera upp den yttersta eggen (efter målningen), och sedan smörja in denna med någonting (linolja?)

Kommentar nov 2006:
Linolja fungerar utmärkt som rostskydd, men har en tendens att vandra in i brynen. På slipstenar är detta OK, eftersom oljan då slits bort, men på små handbrynen kan det vara besvärande. Alltså - undvik linolja närmast eggen, där man jobbar med handbrynen. För ryggdelen av bladen är linolja suveränt. För att inte tala om att ställa ner skaftet + en halv cm av bladet i linolja ett par dagar så att alla springor och hålrum mellan blad och handtag fylls och mättas...


Bortsett från rostproblemet (vilket man inte kan) är kolstål ett överlägset knivmaterial. Eggarna kan göras tunnare utan att bli lika spröda.
Just den här kniven har ett ganska hårt härdat blad (kring HRC 60), faktiskt hårdare än många rostfria blad, och det är inte helt lätt (men möjligt) att underhålla med ett handbryne. Annars finns det två filosofier.
En är att bladet ska vara så hårt härdat att man sällan behöver trimma eggen, och när det inträffar får man ta besväret med ett motspänstigt stål. Den andra är att stålet må vara mjukt, men samtidigt så lättslipat att man med ett litet fickbryne alltid kan hålla en fruktansvärt vass egg.
Den första strategin brukar förknippas med rostfritt, den andra med kolstål. Kniven ovan representerar ett mellanting. Ett ganska hårt härdat kolstål. Rostar. Inte helt lättslipad. Men bör kunna ha en egg som håller ´extra skärpa´ ganska länge. 
D.v.s. om inte rosten tar stålet i den tunna eggen. Tester pågår, erfarenheter av praktisk användning samlas. Det är rimligt att anta att den har överlägsna egenskaper om man förväntar ett mycket hårt slitage under en kort tid....

Efter att slipat upp Kolstålskniven fick den stå ett dygn med björkskaftet i kallpressad linolja (se nedan). 

Även slidan fick en extra  omgång linolja. 
Fast de som begriper, säger att man ska vara försiktig med olja på läder (slidorna mjuknar), man ska istället använda vax. Och ibland sadeltvål för att lädret inte ska torka.

 

Ballistol
Lukten (doften! aromen!) av Ballistol är beroendefram- kallande. Åtminstone om man växt upp med den. Det har jag under drygt 50 år. Ett undermedel som tillver- karen sedan 1905 anser överlägset för all form av smörjning, rostlösning, rostskydd, impregnering av metaller, tyg, trä, läder, desinficering och sårvård, rekonditionering av nermattad billack, för att tvätta hundens öron, etc. Ett undermedel till ALLT. Det vore lättare att räkna upp vad Ballistol inte är det absolut överlägset bästa medel för. Numera lite lägre profil på marknadsföringen från F.W. Klever GmbH Chem.-Pharm.Fabrik i Aham. Kanske de nya EU-reglerna?

Men visst skyddar Ballistol (Ballistic Oleum) bra mot rost på knivblad och är lätt att torka av. Vapenfett kanske konserverar bättre vid långtids- förvaring, men är kletigare och det är smakligare med Ballistol än vapenfett på Falukorven. 

Och doften är som sagt helt unik. Levereras i förpackningar från 50ml upp till 200-literstunnor.

Den Kallpressade Linoljans Lov
Den kallpressade linoljan försvann nästan helt från marknaden på 50- och 60-talen och ersattes av det undermåliga ersättningsmedlet "Kokt Linolja". 

Ett passande namn vore Virgin Linseed Oil, som med olivoljans nomenklatur skulle syfta på den första produkten som utvinns vid pressning - ´kallpressat´.
(Man kan faktiskt använda färsk kallpressad linolja till salladsdressing - även om jag personligen föredrar andra oljor. Entusiasterna anser dock att linoljan näringsmässigt är minst likställd med kolesterolfri olivolja...). Den allra högsta kvalitén - ska vi kalla den Extra Virgin Linseed Oil - får man ur gamla dåliga pressar som inte har så högt tryck. Extra tunnflytande lättpressad olja.

När man pressat ur det gottaste ur linfröna har man kvar en avfalls- massa. Denna kan man använda som djurfoder eller kan man göra ´Rå Linolja´. D.v.s. med hjälp av värme och lösningsmedel (som man se´n försöker avlägsna så gott det går) utvinner man ytterligare olja ur avfallsmassan. Denna ´råa linolja´ kan därefter ytterligare raffineras och värmebehandlas till ´Kokt Linolja´.
(Jämför tillverkning av margarin och andra vegetabiliskt baserade lättprodukter då /ganska/ stora andelar av lösningsmedlen  - bl a bensen -  stannar kvar i slutprodukten och återfinnes på frukostbordet. Hur nyttigt är det på en skala mellan 1-10 spindelskivlingar??)


(Kokt linolja har mycket större molekyler än kallpressad rå linolja,  och kan därför inte tränga in speciellt långt i trä mm, utan stannar på ytan. Kan därför ha vissa fördelar om man av någon anledning inte önskar t ex inträngningsegenskaper på färg. Vissa entusiaster tillverkar numera kokt linolja av kallpressad olja. Det verkar vara lite overkill.)

Kallpressad linolja har sådana torkningsegenskaper att man kan blanda äkta linoljefärg utan torkmedel. Att så är möjligt förnekas i vida kretsar, men så gör jag på min sommarstuga (linolja/zinkvitt
*) + grå umbra för brytning. Med utmärkt resultat. Linoljefärg läggs på i många tunna skikt. Linoljefärg mattas snabbt, så hus bör måla om redan efter 5-6 år, men det är en mycket lätt och snabb affär att högtryckstvätta och dra över ett tunt lager.

Kallpressad linolja är suverän för impregnering och grundbehandling av allt trävirke t ex skaft/handtag. Ska den tunnas ska det vara med balsamterpentin. (Lacknafta m fl mineraloljor gör träet flisbenäget, vilket kan  bli akut på trätrallar mm som görs av poröst virke av sekunda kvalité. Balsamterpentinet har dessutom en svag gifteffekt mot alger). 

Kallpressad linolja finns numera allmänt från färghandlare och pressas på många ställen. Några pionjärer fanns i bondekooperationen i Närke (leta på nätet). 

Själv handlar jag från Rolf Hansson i Tanum. Rolf har en måttlig utvinningsgrad, så jag får ´Extra Virgin Linseed Oil´.

 

 *)  Zinkvitt måste kompletteras med något mer substantiellt pigment - t ex  titanoxid - för att ge en stark och billig utomhusfärg. Allra bäst är förståss blyvitt om man nu kan få tag i det (mycket farligt i pulverform, hanterbart i pastaform. Miljöfarligt i alla former - men oj oj vilken färg, räcker att måla om vart 20:e år... Risken för mögelangrepp blir noll.)

 

Roselli
har professionell marknadsföring av nostalgin, så jag får hänvisa till 
The Roselli HomePage


line.gif (50 bytes)
Copyright ©  L Bergman