En flintkniv av enklaste slag, ett litet flint"spån" (lämpligt att trimma t ex pilfjädrar) och en enkel kniv av obsidian. Vanliga förhistoriska bruksknivar var ofta bara större eller mindre "flisor" med en vass egg på ena sidan. Tillverkningstiden var några minuter för den som hade materialet tillhands och några års vana att applicera knackningarna på rätt sätt...

Obsidian
Obsidian är ett keramiskat material som finns i naturen i vissa områden som någon gång varit vulkanisklt aktiva. Det finns också fynd som visar att man har handlat med obsidian sedan urminnes tider, även långt från rimliga fyndplatser. Obsodian hanteras ungefär som flinta, och fortfarande finns inget känt material som kan ge vassare eggar än obsidian. Idag används obsidian för att tillverka skalpeller för t ex kirurgiskt bruk (ögonoperationer). Obsidianskalpeller påstås kunna klyva celler, som sedan kan läka ihop på några timmar... Enligt uppgift blir en obsidianegg 100 (eller var det 1000?) gånger vassare än de vassaste eggerna av andra kända material (men kanske inte lika hållbara). 100 eller 1000 må göra detsamma, snuskigt vasst är det. Duger inte att raka sig med på vanligt sätt (skär direkt in i huden). Helt fantastiska för att t ex skära läderremmar mm och verkar kunna hålla skärpan på ett utmärkt sätt så länge man inte skär i något hårt, t ex ben, då eggen kollapsar. Detta till skillnad från en egg av flinta som ofta lämnar en ny vass yta i någorlunda rätt vinkel om man slår bort en flisa. På så sätt blir en flintegg i viss mån självreparerande.

När man slår fram en spånkniv (lång smal flisa som är formad som ett knivblad) i obsidian eller flinta ska man använda en aningen mjuk ´hammare´, t ex spetsen av ett älghorn (=något av det hårdaste organiska material som finns), och så slår man till med någon sorts klubba. I ett helt homogent block (flinta, obsidian etc) kan mästaren styra tryckvågen och ha ganska bra kontroll över formen på flisan/spånet som slås loss. Man får olika effekt beroende på sättet att slå - med hornklubba, sten direkt eller om man använder en hornspets som en mejsel och sedan knackar på hornmejeln med klubba/sten... Och beroende på i vilken riktning man skickar in tryckvågen... Och på hur ´klacken´ ser ut där man applicerar trycket (det kan ta en stund att med en liten sten försiktigt knacka fram den rätta ´klacken´ där man sedan sätter an mejseln för det slag som ska slå loss ett flak). 
Och mejseln (horn- spetsen) får olika egenskaper om den är helt rak eller lite böjd. 
Yxor slås fram med en hård hammare (det jag har sett), t ex en liten sten eller en rejäl horn- klubba. 
Det tar 10-15 år att lära sig att bli en bra flintslagere. (Ungefär samma tid som att bli en bra stenhuggare. Eller kock. Eller specialistläkare - fast då får man ju lägga till tiden för gymnasieskolan också.)

Bilden överst visar vardagsredskap, snabba att tillverka och förvånandsvärt effektiva. 

Obsidian finns inte naturligt i Sverige. Däremot har vi utmärkt seg flinta. Den bästa brytningen var i Södra Sallerup utanför Malmö. Brottet är numera övertäckt av ett motorvägskryss och således väl bevarat till de framtida generationer som kanske kan behöva börja om från början (det sista av motorvägen lär nästa istid städa undan - om den klarar sig så länge).
Hyfsad flinta kan brytas runt Kristianstad, istransporterad flinta av varierande kvalité finns lite här och där.

Flintslagaren på bilden heter Stig Norder och kommer från Säffle.

Sökord på Internet: 
obsidian, flintknapping, flintknapper, callahan, flint*,