Knivar och verktyg för friluftsliv

Tillbaka till
En perfekt egg...


SUPERSKÄRPA


"Jernbolaget, Eskilstuna, Sweden"

Skärpa
Med risk att bli tjatig - du kan få en mycket vass kniv med en stor eggvinkel. Är det ett lagom kraftigt blad i bra stål, ganska kraftig härdning och korrekt slipning så har du en robust kniv som håller skärpan mycket länge. Är eggen korrekt skärpt, kan du raka(skrapa!) bort hår från underarmen om vinkeln är 50º. Men lutar du den kniven lite mer för att spetsa en tandpetare eller vässa en blyertspenna så får eggen inget grepp i materialet - kniven slinter. Och trycker du in den i materialet kommer eggen att ´styra från´, du tappar precision i arbetet. Du kommer således att välja en lite mindre eggvinkel (30-40º?) för att få bättre skäregenskaper (och dessutom ännu lite vassare egg).

En egg kan vara mer eller mindre polerad. En lite grov yta kan vara ett föredra på  åtminstone ena skänkeln på en sax för att t ex halt tyg inte ska glida. 

Det påstås att en lite "rå" egg (inte att förväxla med "råegg") biter bättre i fibermaterial (rep, textilband). Det påstås också att en kökskniv som används med ´sågande´ rörelser mår bra av att eggen har "mikrotänder" som uppstår vid slipning. Detta tror inte jag på. Sådana knivar må förefalla vassa, men eggen kollapsar snabbt och och sedan är den bara slö. Möjligen är resonemanget tillämpligt om man hela tiden underhåller "mikrotänderna" med ett grovt brynstål, i stort sett varje gång kniven används. 
(En annan sak är att det kan vara nödvändigt att "såga" i slirigt material (rep, trossar, grova nylonband), men då tar man helst till andra knep. T ex arbetar upp rejäla tänder i eggen med en grov fil eller har en riktigt sågtandad kniv ("hajtänder"!), som kan ha en fruktansvärd avverkningsförmåga i just fibermaterial.)

Alltså ska en vanlig kniv helst ha en polerad egg. Eggen blir starkare och den kan ´tryckas´ genom materialet med mindre friktion. Detta sista är särskilt viktigt för slöjdknivar, rakknivar mm. 

Och nu närmar vi oss avsnittets egentliga ämne: Superskärpa! Att skrapa/raka bort hår från underarmen med en ´robust´ kniv enligt ovan är en sak. Att raka (skrapa!) hakan med 50º-eggen eller t o m 30º-eggen slutar dock med blodbad och slakthusscener.

Superskärpa
Skärpa enlig ovanstående avsnitt kan du enkelt fixa,  du har t o m slarvmarginal,  och det kan t o m vara en fördel att ´slarva fram´ en lite konvex avslutning på primäreggen. Men det blir inte superskärpa.

För att få superskärpa:
 -håll alla slip- och polervinklar under perfekt kontroll
 -primäreggen ges en vinkel under 20º (rakkniv under 15º)
 -slipfasen för primäreggen dras upp ganska långt på bladet
  (kanske 5 mm)
 -man har i regel ingen ´sekundäregg´
 -eggen poleras noggrant i samma vinkel som man slipar
 -ett ganska mjukt stål i bladet, både för att den tunna eggen
  inte ska bli spröd, och för att man ska orka underhålla den
  långt uppdragna primäreggen

 -vid underhållsslipning/polering måste primäreggens ursprungliga
  vinkel behållas, d v s en viss ´uttunning´ av bladet måste ske vid
  varje underhållstillfälle
 -var beredd på att superskärpan är efemär, och den måste hela tiden
  underhållas och förnyas. 
 -skaffa vettiga hjälpmedel för att underhålla skärpan, annars har
  du snart slipat bort knivbladet - en korrekt slipning gnager max
  bort en tiondels millimeter gods. En polering då och då nöter inte
  bort något alls.

Metodik
Det går att få superskärpa genom att slipa för hand på ett litet bryne, men det är mycket svårt och mycket tidskrävande. Satsa på någon form av hjälpmedel, eller i varje fall ett par riktigt stora bänkbrynen (minst 20 cm och av bästa kvalité).

Alternativ 1)  Bäst är en modern slipmaskin (t ex Tormek). En slipskiva är ju ett "oändligt långt" bryne som hela tiden löper under fingrarna. Du kan sitta bekvämt, hålla händerna still och ha en perfekt kontroll över arbetet. Du spänner fast kniven i en jigg och kan reglera slipvinkeln med en precision av +/-1º. Arbetet går snabbt, utan att du behöver stressa.
Avverkningsförmågan är så stor att du lätt underhåller en långt uppdragen primäregg. Och du har koll så du inte slipar bort onödigt mycket gods (kanske inte så viktigt för dig, men för yrkesmannen som slipar sina redskap många gånger i veckan). Tormek:s jigg-princip och läderbrynskiva (egentligen borde det heta polerskiva) är suveräna lösningar. Men tyvärr, prislappen närmar sig 4.000Kr inklusive lite jiggar mm.

Alternativ 2)  Begagnad "Kirunaslip" eller annan vanlig slipmaskin? Liten marknad, antagligen sämre stöd&jiggar, saknar troligen polerskiva. Kanske stor och utrymmeskrävande.... Pris max (?) 500???
Kombinera med ´strigel´ nedan.

Alternativ 3)  Enkla slipstöd för stämjärn och hyveljärn.
Enkla slipstöd för stämjärn och hyveljärn brukar kunna inhandlas på Claes Olsson, bonn-marknader etc. Fungerar mycket bra. Nästan ett måste för manuellt underhållsarbete. Avsluta genom att polera på strigel (behåll järnen i slipstödet, men dra för GUDS SKULL bara baklänges...). Pris 50-100Kr.

Alternativ 4) Slipstöd för knivar.
Jag har aldrig provat sådana i praktiken, men de bör kunna fungera bra (med tanke på mina goda erfarenheter av alt3 ovan). Prisklass 100-200??????
Kombinera med ´strigel´ nedan.

Strigel
Med en bra slipmaskin (t ex Tormek) kan man använda en lite annorlunda metodik för busvassa eller supervassa eggar: långt uppdragna primäreggar som poleras i exakt samma vinkel som man slipar i. Utan att investera 4 långschalar kan du faktiskt imitera tekniken. Slipstenens effektivitet och kontrollen i jiggarna är komponenter i konceptet som inte kan ersättas på något bra sätt, men med mycket tid&tålamod&skicklighet - helst med lite hjälp av enkla slipstöd och bra keramiska brynen - är du en bit på väg. Och nu kommer det bästa som är gratis eller nästan gratis: sno morfars gamla läderstrigel för rakkniven, och du har en synnerligen bra polerhjälp som inte står Tormek:ens läderbrynskiva efter - snarast bättre.

Gör så här:
Sno en läderstrigel. Om inte det går, handlar du för några tior in en militär livrem i gott skick på överskottsförsäljningen. Gärna ´elefantmodell´, så du får ut 5 cm bred och en meter lång kraftig rem utan hål och beslag. Lägg remmen i blöt en timme, skura rent. Spika upp remmen på en planka (nära ena kanten)  och med den blanka sidan nedåt. Spänn så remmen blir helt rak (och följer kanten). När remmen börjar torka pytsar du på olja, rätt generöst. Har du en burk Ballistol (konserverande vapenolja) är det utmärkt och remmen kommer att hålla hur länge som helst. Annars duger symaskinsolja. Hittar du ingen lång rem, tag en kort. En halvmeter räcker, men då måste du vika remmen och spika på kortsidan så du inte riskerar att dra eggen över spikskallarna.
Gnid in den luddiga sidan på remmen med slip-pasta. Enklast är Tormeks Brynpasta (Claes Olsson, 30:- för en liten tub men som räcker länge). Får du inte tag i sådan, borde det fungera med ventilslippasta från biltillbehörsaffär, t ex Biltema (lite väl grovkorniga för att vara helt idealiska, men bör fungera någorlunda) eller andra slip-pastor för olika industriella ändamål.  
Om remmen tenderar att  torka, droppar du på mer olja. Oljan är för att slippastan ska tränga in lite i remmen... 

Genom att denna strigel är lång och ligger på ett fast, plant underlag har du hygglig kontroll över den vinkel du polerar i (drag kniven baklänges...). Längden gör också att du får en stor yta, och poleringen går snabbt, du har tålamod att vara noggrann....

Detta är ett oerhört effektivt hjälpmedel i det sista poleringsmomentet när du slipar för superskärpa på slöjdkniven, nästan en förutsättning. Du kommer också att bli förvånad över effekten av några drag över strigeln som avslut på en vanlig skärpning av den robusta friluftskniven.

 
Avslutningsvis: Denna strigel med mineraloljor och /karbid?-/slipmedel kommer att skita ned allting som kommer i dess väg. Men det kan det vara värt. Hur frisörerna gjorde förr i tiden vet jag inte, men de lyckades hålla skiten borta. Antagligen hade de inte lika brutala pastor. 
Det kan också ge anledning till reflexionen; att om eggen är i gott skick kanske den bara behöver lite underhållsstrigling (jämför riktstål/polerstål). Lite men ofta. Har du ingen stor strigel - använd en liten. Har du ingen slippasta - använd rubbing/polermedel. Har du ingen strigel alls - rulla ihop en tidning...
Huvudsaken att du riktar dessa tunna eggar (<20º) på någonting. Och kan du lägga på ett polerande (milt slipande) medel så är det bra.

(Minns också forna tiders "lie-trän", av ek eller annat hårt träslag, som man drog några varv med mellan bryningarna då eggen började vika sig. Och efter 20-30 gånger med brynet var det dags för slipstenen igen. )

Om du vid striglingen trycker hårt eller i slutet av varje drag ökar vinkeln en liten aning får du en mycket lätt "mikro-rundning" som motsvarar en ytterst tunn ´dubbel-egg´. Detta minskar skärpan en aning men ökar hållbarheten avsevärt.

(Jag ska göra en ministrigel utan kletiga oljor och återkomma med rapport. Men bättre än ovanstående blir den inte. Kanske renare och mer portabel.)

Ska du ha ´extra superskärpa´ (för rakblad och rakknivar) finns ytterligare lite att tänka på:
 - skaffa riktiga slippastor för striglar (finare korninghet)
 - ha mycket lätt tryck vid striglingen
 - var noga så du inte ökar vinkeln precis i slutet av draget
 - strigla inte direkt efter en rakning. Den tunna eggen har deformerats en aning, och måste 
   vila en stund så spänningar släpper, annars blir den spröd

Detta har jag dock ingen personlig erfarenhet av. Studera vidare på nätet:
 - http://www.knifecenter.com/knifecenter/conk/
 - http://www.knifecenter.com/knifecenter/sharpen/instrazor.html

Däremot är det viktigt som påpekas, att särskilt när man jobbar med tunna eggar ska man försöka hålla metallspån borta från slipverktyget så mycket som möjligt (hur det nu ska gå till). 
Det är ju mycket lockande att använda en grov strigel för att ta bort den allra sista råeggen  efter en vanlig bryning av friluftskniven -  det ger ett lysande resultat - men då får du nog ha en annan strigel till rakkniven. 

OBS: Vänd ´över ryggen´
Man ska ju INTE öka vinkeln i slutet av strigeldragen om man vill ha absolut superskärpa. Men ibland lyder inte kroppen hjärnan, utan handen förbereder och påbörjar vändningen lite för tidigt och utan att man vill så ökar vinkeln en liten aning. Ett knep är då att inte vända kniven "över eggen" efter draget (vilket är det naturliga). Gör i stället det bakvända - vänd knivbladet "över ryggen". När då handen ibland jobbar lite fortare än hjärnan så MINSKAS i stället vinkeln en liten aning mot slutet av draget...

Använd gärna dessa metoder för hyvelblad och stämjärn. Där utsätts eggarna för mycket brutala krafter och ska poleras för att bli maximalt starka och orsaka minsta friktion i virket. Slipa med 20-25º eggvinkel (asymmetriska eggar, helt plana på ena sidan).     


Skarva gärna på med en plankstump, så kan du utnyttja hela brynets längd, vilket kan 
behövas då det ofta är mycket gods som ska slipas bort när den gamla slipfasens/
primäreggens vinklar ska underhållas fullt ut då du kör underhåll på hårt slitna stämjärn
 och  hyveljärn. 

Levande eggar
Vi måste ha en liten betraktelse om vad man i brist på bättre skulle kunna kalla ´levande egger´.

När man använder t ex en kockkniv med tunn egg kommer den yttersta eggen att deformeras och det är viktigt att då och då rikta denna med några lätta drag över ett polerstål för att få tillbaka skärpan. Detta göras kontinuerligt under arbetet innan stålet i /den deformerade/ eggen hunnit sträcka sig och eggen "härdat" i sitt nya läge. Detta gäller all metall såsom tältstänger, bilkarosser(skärmar etc) -  räta upp så fort som möjligt och försök att få tillbaka ursprungsformen utan för mycket juckande fram och tillbaka vilket tröttar ut metallen och gör den spröd (vad gäller karosseriskador är väl styrkan inget problem, men fortfarande efter ett dygn har plåten inte hunnit sträcka sig så mycket och det är lättare att rikta...).
Visst - även denna riktning är tröttande för stålet, men den måste göras för att man ska behålla skärpan och man minimerar uttröttningen genom att rikta direkt.

Ovanstående gäller för ´permanenta´ deformeringar av tunna egger.

Men det finns faktiskt eggar med andra egenskaper. En extremt uttunnad egg och som striglats fram med mycket lätt tryck får en "kontrollerad råegg", en sorts ´fena´ som har närmast levande egenskaper. En sådan egg tål inte att riktas, då bryts den omedelbart. Vid rakning deformeras visserligen eggen, men inte permanent - får rakkniven ligga och vila ett dygn går den tillbaka till ursprungsläge av egen kraft och kniven har ånyo full skärpa och är redo för ny rakning. Efter en veckas daglig rakning är det dax för en ny ytterst lätt underhållsstrigling (men först efter 24 timmars vila efter senaste rakningen).

Med rätt utförd underhållsstrigling behöver en rakkniv nästan aldrig slipas, men minsta övergrepp mot ´fenan´ innebär att en mycket skicklig yrkesman (var finner man dem nuförtiden?) måste ta hand om redskapet.

Om en rakknivsegg deformeras grovt är det givetvis en permanent skada som inte självläker, likaså om fenan bryts kan den knappas striglas fram av en amatör. 

Dessa ´levande eggar´ är kanske inte förekommande numera, jag skriver denna betraktelse bara för att reda ut varför man rekommenderar att rikta så fort som möjligt - samtidigt som det finns entusiaster som hävdar att så får man inte göra (åtminstone inte på rakknivar!).

Kommentar:
Den strigling för vanliga knivar som jag rekommenderar tidigare i avsnittet ´Superskärpa´ är en ganska brutal strigling som inte tar fram denna känsliga ´fena´, utan snarast polerar bort sådana tendenser. Alltså en helt annan teknik än den ytterst lätta strigling med extremt finkorniga pastor (eller utan sådana) som är tillämplig för mycket tunnslipade rakknivseggar i mjukt stål.

 


VARNING 1:
Slipdamm och slipmedel/polermedel i lösvikt eller pulverform är förmodligen synnerligen hälsovådliga att inandas. 

VARNING 2: 
Polera aldrig på textilskivor el dyligt som roterar med hög hastighet, dels är det lätt att värma upp den tunna eggen och förstöra härdningen, dels är det riskabelt då bladet lätt kan fastna och kastas iväg med stor kraft. 
Åt något håll.


line.gif (50 bytes)
Copyright ©  L Bergman