Spyderco ´Bill Moran´
    
Om du beställer en handgjord kniv av Bill Moran är väntetiden f. n. över 20 år. Med tanke på att Bill redan nu jobbat 60 år i yrket, får man förmoda att bättre kniv aldrig kommer att tillverkas om det är smedens erfarenhet som styr utfallet. Om man inte vill vänta så länge får man låta sig nöja med en industriprodukt, designad av denne  mästersmed. En klart annorlunda kniv, långt ifrån efemära trender. Ett mästerverk.

Lättviktsutförande, 85 g (utan slida).
Stål: VG-10, ett av de nya japanska ´superstålen.
Ergonomiskt handtag med gummiinlägg. Ligger mycket bra i handen.
Bladlängd: 10 cm, tjocklek 3 mm vid handtaget tunnas sakta av  mot spetsen. Tunnas också successivt av mot eggen.

Det intressanta med den här kniven är att det är en brukskniv som tål ganska hårda tag, men samtidigt har Bill Moran format ett relativt tunt blad som avslutas med något så sällsynt nuförtiden som en konvext slipad egg. Genom att bladet tunnas av mot spetsen respektive mot eggen, får kniven utomordentliga skäregenskaper. Den konvexa slipningen gör att eggen inte blir alltför ömtålig, trots bladets smidighet. Så borde det ha varit. Bill har nått ryktbarhet för sin ´Bill Moran Edge´. Men här har Spyderco fuskat och nästan flatslipat hela bladet (nästan "flat grid", det finns bara en helt obetydlig konvexitet i bladsidan) och lagt på en vanlig mycket smal, "rak" primäreggsslipning. Enklare att tillverka och fortfarande rätt bra. 
Men efter några underhållsbryningar enligt anvisningarna på dessa sidor har du åtminstone en konvex primäregg och ett blad med nästan Bill Moran-känsla och nästan en äkta ´Bill Moran Edge´. Men inte riktigt lika stark som en konsekvent genomförd konvex slipning av hela bladet.
(Vill du ha en äkta integrerad slipning ska du t ex titta på Böker Integral som också beskrivs på dessa sidor. Men säg den lycka som är beständig. På amerikanska nätbutiker kallas Boker Integral numera för ´Flat Grid´. Vi får hoppas att dom i den Nya Världen inte riktigt har fattat det här utan skriver dynga, som ju inte är så ovanligt.)

Jag imponerades visserligen inte av skärpan på bladet vid leveransen, slipade ner till 25º eggvinkel, men fick då en visserligen extremt vass men ganska spröd egg. Bladet är härdat till över 60 Rc, så det var väl inte att förvåna sig över. Polerade med ett fickbryne  tillbaka en ytterst smal primäregg på drygt 30º, och nu fungerar det bra. Inte alldeles lätt att hantera det hårda stålet med ett handbryne, men det går. Med slipmaskin+läderbrynskiva får man dock total kontroll över även det hårdaste stål.

Bladet av ´trailing point´-typ (ofta kallas de felaktigt för ´ clip point´) är tillräckligt långt för att man ska kunna skära limpa (även om det är på gränsen), kurvan med rejäl böjning ger bra egenskaper i övrigt. Så här såg bruksknivar ut innan det gick mode i designen. Handtaget är dock mycket bättre än på knivar från fordom. Och givetvis stålet i bladet.

Slidan i kydex-liknande material (Concealex - antagligen samma sak) kan man tycka olika om. Plastmaterialet (eller vad det är) är givetvis mycket praktiskt, men eländet är fult. Maskineriet som fäster i bältet (det lär ska heta ´TekLock Fastening System) kan skruvas loss och vridas i olika positioner, så att kniven t ex kan bäras vågrätt. Från sådant avrådes. Även om slidan i och för sig sluter väl om kniven och håller fast den (även upp-och-ner), är det inte tillräckligt om man sitter och lutar sig mot ett ryggstöd och vrider på kroppen. De i andra sammanhang så bra gummifriktionsinläggen i skaftet träder i funktion, och kniven kan dras ur slidan... Nu har jag skruvat bort eländet (´TLFS´) helt, och bär kniven i ett snöre runt halsen, vilket passar mej bra. 
Kydex-slidan ser lite ´aggressiv´ ut med alla sina olika borrhål, beslag mm, varför kniven passar bäst under skjortan. Av samma anledning har jag också valt att inte prova att montera den /upp-och-ned/ på flytvästen, vilket annars skulle ligga nära tillhands.
Det är nog inte Bill Moran som designat slidan (som i och för sig fungerar utomordentligt bra bortsett från här redovisade reservationer).
Jo - en sak till som gäller alla slidor av denna typ; de innehåller skrymslen och vrår som gör det näst intill omöjligt att hålla riktigt rent i fält. Enkla gjutna plastslidor av den typ som återfinnes på billigast tänkbara moraknivar etc är i praktiken oftast bättre, fastän lika fula.

Kniv+slida+snöre väger 130g.

Ett jämnt avsmalnande blad som avslutas med en ytterst smal primäregg i lätt konvext utförande. Relativt tunt ut mot eggen (1 mm tjockt 5 mm från eggen - 1,2 mm 10 mm från eggen) och har således utmärkta skäregenskaper. 
Ska man spänta upp ett vedträ till stickor att tända med, ska man nog vara lite försiktig när man bänder och bryter.

Den svaga uppnäsan på eggen är fullt tillräcklig för att man ska kunna använda kniven som spiskrok när man lyfter av kaffepannan från elden.

Det här är en av mina absoluta favoriter.
Kolla också texten om Rosellikniven på Nostalgisidan, Också den helt fulländad, men på ett annat sätt.
En mycket intressant egenskap hos båda dessa produkter är den långa, svepande böjningen på eggen som gör att den skärande, effektiva delen av bladet blir lång och starkt avverkande. OBSERVERA att det i sig inte är bladets lutning som ger /full/ effekt utan det faktum att knivsmeden har funnit en perfekt ´buken´.
Intressant är den kanadensiska www.grohmannknives.com/pages/outdoor.html  som kombinerar en svepande egg med ett lätt vinklat handtag (Återkommer!). Jämför med t ex Frosts slaktarknivar. Och för all del även Frosts fiskeriknivar.

Som alla Spydercos produkter allra högsta kvalité.
Kostar ca 1.000Kr.
Marknadsförs i Sverige av Rocky Mountain, Bålsta, tel 0171-590 76

För att lossa kniven ´snäpper´ man bort slidan med tummen. För att då få bästa grepp har jag skurit ur små hack i kydex-materialet precis vid tumgreppet. Det blev  bättre så.