På vågtandade/sågtandade blad
blir eggen några procent längre än på traditionellt slipade blad. Teoretiskt sett ska den då skära bättre och hålla längre. Dessutom har taggarna en förmåga att punktera/påbörja en snittyta i slirigt material, t ex textil/fiber. Sammantaget har dessa eggar en oerhörd avverkningsförmåga vid just den typen av arbetsuppgifter och används också som räddningsknivar ("rescue knives") av räddningspersonal. Därför rundar man ofta av spetsen så man inte skadar den/det som ska skäras loss, punkterar flytvästen eller drullar till det i största allmänhet i stressade situationer.

Jag har alltid en Spyderco Rescue J:r (nederst på bilden) fastsatt med clipset på flytvästen och säkrad i ett snöre (hål för detta finns på handtaget). Annars gillar jag inte vågtandade eggar, jag har inte det behovet, och förhoppningsvis får jag aldrig användning för denna kniv. Vilket är bra, för det är ett elände att slipa upp dem när de blir ordentligt slöa.

Spyderco har annars bästa tänkbara stål i sina knivar med tanke på förmodat användningssätt, i Rescue´n är det ATS-55, ett japanskt "superstål".

"Snap´it", kniven överst, har ett lite enklare(?) stål AUS-8 och är ursprungligen tänkt som en lätt dykarkniv.  Jag har pinat denna ordentligt med att även skära i hårt trä, bryta lite smått vid kvistar, bulta på för att klyva mindre vedträn till tändved mm. Dvs ganska hårt jobb men ändå bara sånt som en robust kniv ska klara med glans. Vilket denna lilla fällkniv klarat förvånansvärt bra. (man kan fundera över om det i praktiken är så stor skillnad på olika stålsorter...)

Båda knivbladen har visat sig mycket motståndskraftiga mot korrosion i svenskt klimat.
Snap-it kan numera levereras med samma sorts ´Sheepfoot´ blad som på Rescue.