Sjöscoutkniv från omkring 1960.
Ser förvånadsvärt modern ut, men detta är en urgammal bruksknivdesign. Bladet är drygt 13 cm långt, relativt tunt (1,6mm) och någorlunda rosttrögt. Uselt handtag, men får ses utifrån bakgrunden att sjömanskniven måste gömmas undan helt i slidan (se nedan).
Det tunna bladet med bra buk gör denna kniv till ett förträffligt redskap nere i kabyssen och givetvis optimal för alla sorts sjömansarbeten.
Splitshornet som från början var fästat på slidan plockade jag bort. Jag visste inte på den tiden att det hade varit utmärkt även som riktstål.

Okänd tillverkning.


Det är sällan som paddlaren ger sig upp i riggen. Om det händer, så ska man ha en kniv/slida där skaftet sticker upp så lite som möjligt så det inte hakar fast i alla möjliga snören, se sjöscoutkniven nedan längst till höger. Bäst är om kniven hänger mitt på ryggen i en  tamp om midjan,  ganska löst bunden så att kniven kan vika undan om det ändå skulle inträffa.
Konstruktionen med en enhands fällkniv (Spydercos "dykarkniv") som hänger i en krok, kan givetvis aldrig fastna i någonting, och kan ändå lätt nås och öppnas med bara en hand.