|
EGGVINKLAR. Nedanstående
rekommendationer gäller vinklar på primäreggen, och måste ses i
kombination med vilken sekundäregg man har och hur knivbladet ser ut i
övrigt och i hur eggen ska användas. Märk att även yxor slipas i ungefär samma eggvinklar som
knivar, men har ju mycket annorlunda egenskaper i övrigt. En snickaryxa
som slipas i 30º
kan poleras upp så den kan användas vid rakning, men bladet är så
tjockt att det är svårt att skära vackra limpskivor.
Ett knivblad kan ha bra skäregenskaper med ganska stor eggvinkel, men
måste då ha en mycket smal primäregg. Sekundäregg/bladprofil
måste vara sådana att knivbladet är ganska tunt, åtminstone den
första skärande centimetern.
Blad i hårt härdat stål ska slipas med stor eggvinkel. Tyvärr måste
de också ha ett ganska tjockt blad. Om bladet utformas väl, blir
skäregenskaperna ändå ganska bra.
Å andra sidan håller de då en god skärpa med hyfsade skäregenskaper
mycket länge.
Nedanstående rekommendationer gäller blad med måttlig härdning,
ungefär vad man brukar ge standard rostfritt stål, t ex Sandvik 12C27,
440(A), etc. Till specialstålerna återkommer jag.
Rakblad,
rakkniv, 12-15º, rakblad har oftast(?) asymetrisk egg. Rakblad och rakknivar
ska kunna skära genom att ´tryckas´, och måste ha högglanspolerad
egg.
Köksknivar som inte utsätts för stora påfrestningar
(grönsaksknivar, filéknivar) kan ha mycket tunna eggar, under 20º. I
kombination med ganska tunna blad har de synnerligen goda skäregenskaper.
Dessa tunna eggar har en tendens att ´kollapsa´ och måste ofta riktas
upp med brynstål eller ett polerstål.
Det är OK med en lätt slipeffekt från ett finhugget stål, men
meningslöst med grövre effekt, man river bara upp eggen och sliter i
onödan på ett blad som redan har en vass egg men som har
blivit böjd...
Alternativt har man ingen slipeffekt alls på stålet, d v s ett helt
blankt rikt-/polerstål, och så tar man till brynet någon gång ibland
för att göra en lätt underhållsslipning.
(Minns
också forna tiders "lie-trän", av ek eller annat hårt träslag,
som man drog några varv med ibland mellan bryningarna då eggen började
vika sig. Och efter 20-30 bryningar var det dags för slipstenen igen...
Och se´n lieträet... )
Köksknivar som används för grövre arbeten kan ha betydligt större
eggvinklar (30-35º)
Köksknivar används ofta med ´sågrörelser´. Det kan då ibland tyckas
vara en fördel om man vid slipningen hoppar över det sista momentet -
polering - och har kvar en egg med "mikrotänder" (därför
känns knivar som fräschas upp med grovhuggna brynstål mycket
vassa....). Sådana eggar fungerar utmärkt i några minuter, men snart
är det dags för brynstålet igen...
Enligt min mening ska alla eggar få en sista finslipning med det mest
finkorniga brynet man har i verktygslådan.
(Enda undantaget är saxar)
Slöjdknivar
för mjuka träslag 20º, hårda träslag upp till 25º.
Slöjdknivar ska helst inte ha någon utpräglad dubbelegg, eftersom
primäreggen då tenderar att styra ut kniven från slöjdämnet, och man
förlorar precisionen i snittet. Kniven arbetar genom att den trycks fram,
och eggen bör helst vara fint "polerad", både för att vara
stark och för att friktionen ska minska.
Detta innebär att primäreggen blir långt uppdragen på knivbladet, och
man har ett styvt arbete att underhålla den ursprungliga eggvinkeln med
enkla handbrynen, eggvinkeln tenderar att bli en aning större för varje
gång man underhållsslipar.
Det är då också svårt att avslutningsvis polera upp hela primäreggen
med ett ultrafinkornigt bryne, det har helt enkelt inte tillräcklig
avverkningsförmåga. Man får helt enkelt slarva, och inrikta sig på den
allra yttersta tiondels millimetern av eggen och resa bladet en
liten-liten aning. Är man nu bara tillräckligt lat och bara polerar
lite, så räknas det knappast som att lägga till någon ny primäregg...
Observera - du ska i detta fall INTE slipa upp en ny primäregg, utan bara
jämna till (polera) ytan på den redan befintliga.
Underhåll på denna typ av eggar underlättas om man har tillgång till
slipsten med olika giggar att spänna fast kniven i så man har noggrann
koll på slipvinklar (annars sliter man snabbt ner kniven genom att slipa
bort onödigt mycket material). Ett alternativ för den som saknar den
typen av utrustning är att skaffa någon form av ´slipstöd´, som
fixerar bladet i lämplig vinkel när man använder ett hand- eller
bänkbryne.
Med slipsten/giggar eller med bryne/slipstöd har man full kontroll att
grovslipa/finslipa/polera i exakt samma vinkel, annars finns tendensen att
man i de olika faserna successivt ökar eggvinkeln, d v s tillför en ny
primäregg. Ofta är det helt OK, men alltså helst inte i fallet
slöjdkniv...
Vi har tidigare konstaterat att man på slöjdknivar försöker undvika
att ha dubbelegg, eftersom denna yttersta smala extra slipfas i viss mån
´styr´ skäret. Ibland kan man utnyttja detta, och vid bryning t ex bara
lägga brynfas på ena sidan eggen... Då måste man ha både en
högerkniv och en vänsterkniv (om man inte kan vända arbetsstycket).
Robusta friluftsknivar
Allmänt gäller att en tunn egg inte bara förlorar i skärpa snabbare
än en mer robust egg, den blir då också slöare än den robusta. Det blir
således en avvägning mellan skärpa, hållbarhet, tycke och smak och om
man vill släpa med sig bryne för underhållsskärpning...
-20º-graders-skärpa behövs sällan.
-23º-egg är betydligt hållbarare än 20º-egg.
-30º-egg är fortfarande mycket vass.
-35-40º-egg börjar kännas något trött, men är mycket stark
-40º+, nja...
Man måste här också kolla vilken stålkvalité bladet har. Ett hårt
härdat blad är ofta en aning sprött i eggen, och man måste ha en
relativt stor eggvinkel för att inte riskera att slå loss flisor. Å
andra sidan håller det då sin skärpa mycket länge utan
´degenerering´ och tål hård misshandel. Jag har ingen stor erfarenhet
av ´överlevnadsknivar´, men kan tänka mej att extremt hårt bruk kan
ursäkta eggvinklar på 40-50º.
Hårdhärdade blad är lite tjorviga att underhållsslipa under primitiva
omständigheter. Dock fullt möjligt för entusiasten.
Har man stora eggvinklar, måste man givetvis ha en dubbelegg, där
primäreggen (med stor vinkel) övergår i sekundäregg (med relativt
liten vinkel) innan bladet blir för tjockt och får dåliga
skäregenskaper.
OBSERVERA: på tunna blad med dubbelegg skapas primäreggen med det
´polerande´ finbrynet i det sista slipmomentet, det är ytterst lite
material som slipas bort.
På mycket kraftiga blad med dubbelegg kanske man väljer att slipa upp en
eggprofil med markerad primäregg (någon millimeter). Om man därefter
utför den sista finpoleringen utan slipjigg eller slipstöd, är risken
stor att du ökar på vinkeln en aning längst ut och på så sätt skapar
en ´trippelegg´. Detta är inget fel, sker det under kontrollerade
former kanske tom en fördel (du närmar dig den konvexa idealeggen), men
det får inte sluta med att den yttersta vinkeln i eggen blir alltför
stor.
Ska du underhållsbryna en kniv med hårt härdat blad (lyckligtvis
behövs det inte så ofta) måste du alltså vara extremt noggrann så du
inte ytterligare trubbar av primäreggen.
Fällknivar
Slipas ofta i liten vinkel plus att man lägger på en mycket smal
primäregg som man av obegriplig anledning ger alldeles för stor
eggvinkel. Genom att bladet är tunt och primäreggen smal, kan detta
lätt rättas till, även med ett litet bryne. Rekommendation: 20-25, max 30º.
Saxar
50-60º, lämna gärna eggen lite grov (för att det man klipper inte ska
glida).
Ska man klippa segelduk föreslår Björn (på BJÖRNS SEGELVÅRD) att man
slipar upp i 65º.
Stämjärn/hyveljärn
20º för mjukt trä, om du använder klubba 25º
25º för hårt trä, om du använder klubba 30º
Yxor
Snickaryxa/Täljyxa, 25-30º, ev med något asymerisk egg (den flackare
slipfasen på vänstra sidan - för den högerhänte - så yxan lättare
´tar´ i trästycket).
Skogsyxa, 30-40º. Symerisk egg.
Klyvyxa, 35-40º, symetrisk egg. Dessutom ska bladet vara så utformat att det
snabbt tjocknar och slår isär ett vedträ. Det rör sig alltså inte om
att skära utan att krossa/demolera.
Skridskor
ligger lite utanför detta ämnesområde. Men jag vill nämna det som
ett exempel på att det går utomordentligt bra att framkalla
fruktansvärda skärsår med en nyslipad "90º-ers primäregg".
Men man får ta i hårt (t ex ramla på stranden och försöka dämpa
fallet samtidigt som man håller en skridsko inne i tumgreppet), och det
blir inga snygga snitt. Men stora och djupa.

Copyright © L
Bergman
|