EGGVINKLAR. Nedanstående rekommendationer gäller vinklar på primäreggen, och måste ses i kombination med vilken sekundäregg man har och hur knivbladet ser ut i övrigt och i hur eggen ska användas. Märk att även yxor slipas i ungefär samma eggvinklar som knivar, men har ju mycket annorlunda egenskaper i övrigt. En snickaryxa som slipas i 30º kan poleras upp så den kan användas vid rakning, men bladet är så tjockt att det är svårt att skära vackra limpskivor.

Ett knivblad kan ha bra skäregenskaper med ganska stor eggvinkel, men måste då ha en mycket smal primäregg. Sekundäregg/bladprofil måste vara sådana att knivbladet är ganska tunt, åtminstone den första skärande centimetern. 

Blad i hårt härdat stål ska slipas med stor eggvinkel. Tyvärr måste de också ha ett ganska tjockt blad. Om bladet utformas väl, blir skäregenskaperna ändå ganska bra. 
Å andra sidan håller de då en god skärpa med hyfsade skäregenskaper mycket länge.

Nedanstående rekommendationer gäller blad med måttlig härdning, ungefär vad man brukar ge standard rostfritt stål, t ex Sandvik 12C27, 440(A),  etc. Till specialstålerna återkommer jag.

Rakblad, rakkniv, 12-15º, rakblad har oftast(?) asymetrisk egg. Rakblad och rakknivar ska kunna skära genom att ´tryckas´, och måste ha högglanspolerad egg.

Köksknivar som inte utsätts för stora påfrestningar (grönsaksknivar, filéknivar) kan ha mycket tunna eggar, under 20º. I kombination med ganska tunna blad har de synnerligen goda skäregenskaper.
Dessa tunna eggar har en tendens att ´kollapsa´ och måste ofta riktas upp med brynstål eller ett polerstål. 
Det är OK med en lätt slipeffekt från ett finhugget stål, men meningslöst med grövre effekt, man river bara upp eggen och sliter i onödan  på ett  blad som redan har en vass egg men som har blivit böjd...
Alternativt har man ingen slipeffekt alls på stålet, d v s ett helt blankt rikt-/polerstål, och så tar man till brynet någon gång ibland för att göra en lätt underhållsslipning.

(Minns också forna tiders "lie-trän", av ek eller annat hårt träslag, som man drog några varv med ibland mellan bryningarna då eggen började vika sig. Och efter 20-30 bryningar var det dags för slipstenen igen... Och se´n lieträet... )

Köksknivar som används för grövre arbeten kan ha betydligt större eggvinklar (30-35º)

Köksknivar används ofta med ´sågrörelser´. Det kan då ibland tyckas vara en fördel om man vid slipningen hoppar över det sista momentet - polering - och har kvar en egg med "mikrotänder" (därför känns knivar som fräschas upp med grovhuggna brynstål mycket vassa....). Sådana eggar fungerar utmärkt i några minuter, men snart är det dags för brynstålet igen...

Enligt min mening ska alla eggar få en sista finslipning med det mest finkorniga brynet man har i verktygslådan. 
(Enda undantaget är saxar)

Slöjdknivar 
för mjuka träslag 20º, hårda träslag upp till 25º.
Slöjdknivar ska helst inte ha någon utpräglad dubbelegg, eftersom primäreggen då tenderar att styra ut kniven från slöjdämnet, och man förlorar precisionen i snittet. Kniven arbetar genom att den trycks fram, och eggen bör helst vara fint "polerad", både för att vara stark och för att  friktionen ska minska. 

Detta innebär att primäreggen blir långt uppdragen på knivbladet, och man har ett styvt arbete att underhålla den ursprungliga eggvinkeln med enkla handbrynen, eggvinkeln tenderar att bli en aning större för varje gång man underhållsslipar. 

Det är då också svårt att avslutningsvis polera upp hela primäreggen med ett ultrafinkornigt bryne, det har helt enkelt inte tillräcklig avverkningsförmåga. Man får helt enkelt slarva, och inrikta sig på den allra yttersta tiondels millimetern av eggen och resa bladet en liten-liten aning. Är man nu bara tillräckligt lat och bara polerar lite, så räknas det knappast som att lägga till någon ny primäregg... Observera - du ska i detta fall INTE slipa upp en ny primäregg, utan bara jämna  till (polera) ytan på den redan befintliga. 

Underhåll på denna typ av eggar underlättas om man har tillgång till slipsten med olika giggar att spänna fast kniven i så man har noggrann koll på slipvinklar (annars sliter man snabbt ner kniven genom att slipa bort onödigt mycket material). Ett alternativ för den som saknar den typen av utrustning är att skaffa någon form av ´slipstöd´, som fixerar bladet i lämplig vinkel när man använder ett hand- eller bänkbryne.

Med slipsten/giggar eller med bryne/slipstöd har man full kontroll att grovslipa/finslipa/polera i exakt samma vinkel, annars finns tendensen att man i de olika faserna successivt ökar eggvinkeln, d v s tillför en ny primäregg. Ofta är det helt OK, men alltså helst inte i fallet slöjdkniv...

Vi har tidigare konstaterat att man på slöjdknivar försöker undvika att ha dubbelegg, eftersom denna yttersta smala extra slipfas i viss mån ´styr´ skäret. Ibland kan man utnyttja detta, och vid bryning t ex bara lägga brynfas på ena sidan eggen... Då måste man ha både en högerkniv och en vänsterkniv (om man inte kan vända arbetsstycket).

Robusta friluftsknivar
Allmänt gäller att en tunn egg inte bara förlorar i skärpa snabbare än en mer robust egg, den blir då också slöare än den robusta. Det blir således en avvägning mellan skärpa, hållbarhet, tycke och smak och om man vill släpa med sig bryne för underhållsskärpning...

-20º-graders-skärpa behövs sällan.
-23º-egg är betydligt hållbarare än 20º-egg.
-30º-egg är fortfarande mycket vass.
-35-40º-egg börjar kännas något trött, men är mycket stark
-40º+, nja...

Man måste här också kolla vilken stålkvalité bladet har. Ett hårt härdat blad är ofta en aning sprött i eggen, och man måste ha en relativt stor eggvinkel för att inte riskera att slå loss flisor. Å andra sidan håller det då sin skärpa mycket länge utan ´degenerering´ och tål hård misshandel. Jag har ingen stor erfarenhet av ´överlevnadsknivar´, men kan tänka mej att extremt hårt bruk kan ursäkta eggvinklar på 40-50º. 

Hårdhärdade blad är lite tjorviga att underhållsslipa under primitiva omständigheter. Dock fullt möjligt för entusiasten.

Har man stora eggvinklar, måste man givetvis ha en dubbelegg, där primäreggen (med stor vinkel) övergår i sekundäregg (med relativt liten vinkel) innan bladet blir för tjockt och får dåliga skäregenskaper. 

OBSERVERA: på tunna blad med dubbelegg skapas primäreggen med det ´polerande´ finbrynet i det sista slipmomentet, det är ytterst lite material som slipas bort. 
På mycket kraftiga blad med dubbelegg kanske man väljer att slipa upp en eggprofil med markerad primäregg (någon millimeter). Om man därefter utför den sista finpoleringen utan slipjigg eller slipstöd, är risken stor att du ökar på vinkeln en aning längst ut och på så sätt skapar en ´trippelegg´. Detta är inget fel, sker det under kontrollerade former kanske tom en fördel (du närmar dig den konvexa idealeggen), men det får inte sluta med att den yttersta vinkeln i eggen blir alltför stor. 

Ska du underhållsbryna en kniv med hårt härdat blad (lyckligtvis behövs det inte så ofta) måste du alltså vara extremt noggrann så du inte ytterligare trubbar av primäreggen. 


Fällknivar
Slipas ofta i liten vinkel plus att man lägger på en mycket smal primäregg som man av obegriplig anledning ger alldeles för stor eggvinkel. Genom att bladet är tunt och primäreggen smal, kan detta lätt rättas till, även med ett litet bryne. Rekommendation: 20-25, max 30º. 

Saxar
50-60º, lämna gärna eggen lite grov (för att det man klipper inte ska glida). 
Ska man klippa segelduk föreslår Björn (på BJÖRNS SEGELVÅRD) att man slipar upp i 65º. 

Stämjärn/hyveljärn
20º för mjukt trä, om du använder klubba 25º
25º för hårt trä, om du använder klubba 30º

Yxor
Snickaryxa/Täljyxa, 25-30º, ev med något asymerisk egg (den flackare slipfasen på vänstra sidan - för den högerhänte - så yxan lättare ´tar´ i trästycket).
Skogsyxa, 30-40º. Symerisk egg.
Klyvyxa, 35-40º, symetrisk egg. Dessutom ska bladet vara så utformat att det snabbt tjocknar och slår isär ett vedträ. Det rör sig alltså inte om att skära utan att krossa/demolera. 

Skridskor
ligger lite utanför detta ämnesområde. Men jag vill nämna det som ett exempel på att det går utomordentligt bra att framkalla fruktansvärda skärsår med en nyslipad "90º-ers primäregg". Men man får ta i hårt (t ex ramla på stranden och försöka dämpa fallet samtidigt som man håller en skridsko inne i tumgreppet), och det blir inga snygga snitt. Men stora och djupa.