Det mest elementära

De flesta knivar tillverkas av bra stål. För den som är måttligt intresserad är det ganska lätt: Köp en kniv som från början är vass (mycket vass, annars måste du utföra en besvärlig grundslipning). Köp också ett normal/finkornigt bryne, inte för litet. Bryn kniven regelbundet (alltid lika mycket på båda sidorna),  försök då att luta knivbladet ca 10º grader. Vinglar du en liten aning med brynet gör det ingenting (det är faktiskt bara bra!), vinglar du mycket är det näst intill katastrof.
Har du ett arkansas- eller keramiskt bryne kan du använda det torrt. Har du ett billigt syntetbryne ´smörjer´ du eventuellt med vatten/diskmedel och har du ett sandstensbryne blöter du med vatten. 

Den som vill komma lindrigt undan hoppar över det alltför tekniska, och går vidare till sidorna om bryning och om olika produktexempel/tester. Du kommer  att hitta en eller ett par riktigt bra knivar från ca en 50-lapp per styck, som kommer att täcka vanliga behov för ordinärt friluftsliv och som med lite bryning kommer att tjäna dig i flera år (se´n har du råd att köpa ny). 
Vill du göra ett ´fynd´ i 1000-kronorsklassen får du hjälp med det också. 

Till sist - om du slutar läsa här - se till att kniven har ett bra halkskydd och inte ansluter sig till den gamla nordiska och i det här fallet alldeles galna traditionen med skaft som smalnar av mot knivbladet i stället för från bladet. Ett rejält parerskydd eller halkstopp skadar heller inte.


Men börja ändå med att läsa nedanstående ´definitioner´, det blir så mycket lättare att då förstå instruktionerna om bryning.

20 grader är en ganska vanlig eggvinkel på en "vass" slöjdkniv.
   

OBSERVERA att när vi på dessa sidor talar om en eggvinkel på t ex 20º, talar vi alltid om den totala  vinkeln mellan eggens sidor:

Detta innebär givetvis att när kniven slipas på ena sidan lutas hela bladet 10º (vinkeln på slipfasen är 10º), likaså när bladet slipas på andra sidan. Så  blir alltså eggvinkeln lika med summan av fasvinklarna i slipzonen, d v s  20º.

Slipning på slipsten gör inte kniven tillräckligt vass, så efter en grundslipning ska den slutgiltiga skärpan på eggen tas fram genom avslutande bryning(=slipning med ett mycket finkornigt ´slipdon´). På till exempel en slöjdkniv  brukar man bryna/polera i exakt samma vinkel som slipfasen har (varför ska jag skriva om senare). 
I regel vill man dock ha en lite mer robust egg, vilket man får genom att vid slutet av bryningen öka bladets vinkel en aning. Man får då längst ut på eggen en mycket smal extra "brynfas" med en total eggvinkel på kanske 30-40º. Om denna brynfas hålls mycket smal,  kanske max ett par tiondels millimeter, upplevs kniven fortfarande ha goda skäregenskaper, men eggen blir betydligt mera hållbar.

OBS - (pedagogisk upprepning):
Det är alltså viktigt att kniven är grundslipad i en mycket flack vinkel i slipzonen, och att den extra brynfasen hålls mycket smal - max ett par tiondels millimeter - så att de yttersta millimetrarna av knivbladet fortfarande är tunt. Kniven skär då bra även om den yttersta delen av brynfasen har en så pass trubbig eggvinkel som 40º. 

Primäregg, sekundäregg
En del skribenter talar om primäregg (motsvarar brynfasen ovan) och sekundäregg (resten av slipfasen eller slipzonen). 

"Slöjdknivseggen" (översta bilden), med ca 20-25º eggvinkel i hela slipzonen och utan särskild extra brynfas, är ganska vanlig på nordiska knivar, och fungerar excellent så länge eggen är vass. När det blir dags att bryna en sådan kniv kan man höja upp knivbladet en liten (liten!) aning och på så sätt lägga till en smal extra brynfas och fortfarande få en vass egg (med kanske 30-40º vinkel allra längst ut). Man får en ´dubbelegg´.

(Det är i praktiken så, att du ofta måste lägga till en extra brynfas (skapa ny ´primäregg´), ingen orkar i längden bryna ner hela slipfasen med ett normal- eller finkornigt bryne för att fullständigt återställa originalvinkeln...  )

En särskild brynfas gör också att slipfaserna på vissa knivar med fördel kan hållas ännu flackare än 2x10=20º, och man kan få ett mycket tunt blad (exempel: köksknivar).
( I exemplet ´slöjdkniv´ ovan, är den 20-gradiga primäreggen uppdragen ca 5 mm, vilket gör att bladet redan 5 mm från yttersta eggen har hunnit bli ca 2 mm tjockt, vilket är för mycket för att kniven ska få riktigt bra egenskaper vid vissa arbetsuppgifter.) 

När du köper en kniv
Det är bara ett problem, man måste ha en grundslipning som tillåter dessa ganska tunna eggar. Alltså köper du en kniv med flack eggvinkel (max 20-25º) i hela slipzonen, annars måste du ganska snart göra en ny grundslipning. Detta är lätt på slipsten, men mycket arbetskrävande med enbart bryne ( först med ett grovt bryne - gärna diamantbryne - med stor avverkningsförmåga, därefter bryning med normal-/finkorningt bryne)

Om det på en ny kniv finns en smal brynfas på max ett par tiondels  millimeter som gör att den allra yttersta eggvinkeln är 30-40º, så är det helt OK, men det måste vara en så pass smal brynzon att du rår på den med bryne. 

Det finns ingen anledning att köpa en kniv som inte är riktigt vass från början. 


En ovanligt bra eggprofil 
dvs skärpa i förhållande till styrka&hållbarhet, är den konvexa som stöttar eggen med maximal mängd stål i förhållande till bladets tjocklek. Den eftersökta rundningen kan gälla bara det yttersta delen av eggen, och kan i så fall brynas fram, även av en amatör. 

Man kan också ge hela bladprofilen en rundad form, som då måste slipas fram av en mycket skicklig hantverkare.

Att bryna fram en konvex egg
Om man under bryning gör sitt bästa för att få till en slutlig eggvinkel på ca 20-25º, men vinglar en liten aning med brynet - vilket man ofta gör - så får man automatiskt en nästan perfekt konvex egg (med den yttersta delen av brynfasen på kanske 30-35-40 º och som kontinuerligt övergår i den vinkel som finns i slipzonen - på friluftsknivar kanske 20º, på köksknivar ännu mindre. 
Men man får på villkorsvis inte vingla för mycket. Aldrig någonsin höja bladet mer än ca 20º . 
Observera också att detta bara är en något förlängd brynfas, hela rundningen sker på en, max ett par millimeters bredd.
(Är man riktigt ambitiös, kan man också ´tunna ut´ bladet några millimeter upp, där sekundäreggen planar ut till knivämnets form)
En konvex egg som man bryner fram ska således inte förväxlas med det konvext slipade bladet, där rundningen är utdragen över hela blad- profilen. Sådan bladprofil är nog så ´optimal´ den kan bli, men är  svårare  att underhålla. 
Den konvext brynade yttersta eggen duger som kompromiss.


Hårt härdade blad (ett undantag!)
får spröda egger om de slipas i för snäva vinklar. Man eldar således för kråkorna om man inhandlar en dyr kniv, hårt härdad i exklusiv stålkvalité och slipar den med 20-25º eggvinkel. I senare kapitel ska jag förklara hur man bäst utnyttjar ´superstålens´ egenskaper och får en ´superkniv´, trots att den måste göras nästan otympligt tjock i bladet. Stålkvalitén till trots, blir bladet nämligen ganska sprött, vilket måste kompenseras med ökad tjocklek (och tyngd) på bladet... Du kommer dock att få en robust kniv som är ´tillräckligt´ vass och som har en nästan outslitlig egg (nu överdrev jag en aning).  Men den känns inte så där imponerande vass vid butiksdisken och den kommer aldrig att bli en bra slöjdkniv. Du får svårt att spetsa en tandpetare eller vässa en blyertspenna (man kan förmoda att både Rambo och Crocodile Dundee förblir illitterata och kommer att få leva på malen mat och välling på sin ålders höst).
Kanske hittar vi några bra kompromisser mellan ganska hård härdning, inte alltför trubbig egg och relativt måttligt tjockt blad ute i närheten av eggen...  Och någorlunda överkomligt pris. 


Som du så småningom kommer att märka 
är begreppsförvirringen på området är total. Vi har således börjat med att smyga in några definitioner. 
Jag försökte följa det språkbruk som finns i ´Våtslipning och Bryning av eggverktyg´ (Torgny Jansson). Dock handlar den boken enbart om skärpning utan särskild brynfas, och jag har således egenhändigt måst införa slipzon, brynfas/brynzon. Ibland använder jag begreppet brynfas när jag kanske borde skriva brynzon. 
Kanske skriver jag om det och försöker få konsevens med begreppen primäregg respektive sekundäregg i stället.... Vi får se.