Tillbaka till En perfekt egg...   

 

Knivar och verktyg för friluftsliv
   
-  och för köket

 
Japansk grönsakskniv, lämplig för att omvandla livsmedel till små konstverk. Vassare brukskniv finns inte.

En vass kniv
En vass kniv - kockkniv eller  friluftskniv - brukar väcka uppmärksamhet och föranleda kommentarer, vilket är lite förvånande, eftersom de flesta knivar har blad av riktigt bra stål, och det är ju så lätt att skapa och underhålla en perfekt egg. Antagligen beror det på att så många knivar - oavsett pris - är helt galet grundslipade från början (vilket är mycket förvånande, men tyvärr ett faktum). 

På den här sajten får du veta hur du ska hitta en kniv - friluftskniv eller kökskniv - som det är lätt att underhålla skärpan på. Du får lära dig att med ett enkelt bryne skapa och hålla ´en perfekt egg´ (som är  mycket vass, ganska robust och lätt att underhålla). Du får lära dig att olika typer av eggar har olika egenskaper - är vassa på olika sätt - och passar i olika sammanhang.
Vill du fördjupa dig finns sidor som i detalj går igenom ämnet, vill du komma undan bekvämt, finns ett ´snabbspår´...

Tester, produkter
Den Perfekta Friluftskniven - den som är bäst till allting - är det nog inte lönt att leta efter. Men kanske ska man har två knivar? Eller en kniv och ett multiverktyg? Behoven är ju så olika för olika människor. 

Jag kommer också att presentera exempel och praktiska tester på bra knivar/ verktyg i olika prislägen, och du kommer att hitta något som passar just dig


Russell/Grohmann Original Canadian Belt Knife.
En mer ´vetenskaplig´ design och uttestad kompromiss
får man leta efter.

Alltid en kompromiss
Den perfekta friluftskniven får som så mycket annat bli en kompromiss:
 -för att skära limpa bör knivbladet vara minst 10, helst närmare 15 cm.
 -bladet bör inte vara längre än 10 cm för att inte bli otymplig. Handtaget
  bör vara ganska tunt och smidigt om kniven ska vara lätt att bära.
 -handtaget måste vara stort och fylligt om kniven ska kunna hållas
  säkert med våta och kalla fingrar.
 -en slöjdkniv bör ha max 5-6 cm långt blad.
 -bladet bör vara tunt när man skivar lök.
 -bladet måste vara kraftigt och robust vid tyngre arbeten.
 -bladet bör ha en kraftig ´buk´ när man brer på räkost och kaviar.
 -bladet ska vara rakt och spetsigt när man rensar fisk.
 -bästa skärpa är alltid eftersträvansvärt...
 -...utom då man filear fisk, då eggen ska följa benen - inte hugga fast...
 -stålet ska vara hårt, eggen hållbar. Men inte så hårt härdat att bladet
  blir sprött eller svårt att bryna.
 -eggen ska inte kollapsa när man öppnar en konservburk (eller ska
  man komplettera slidkniven med en schweizare i fickan?)
 -etc

Alla dessa goda cigarrer går naturligtvis inte att förena i en kniv, det får alltså bli en kompromiss. Ett alternativ till att hårdkompromissa, kan vara att ha två knivar, då kan man täcka de flesta behov för vanligt fritidsbruk. 
Jag kommer inte att peka ut en bästa kniv för alla, inte heller en Bästa Kombination - behoven är ju som sagt så olika. Men du får idéer och faktaunderlag så du hittar rätt kniv eller kombination i förhållande till dina behov. När jag på dessa sidor ibland kriver "bästa" etc, så får du se det som ett subjektivt obestyrkt påstående, som dessutom kan variera med dagsformen.


En rostfri modern ´Mora´ med halkfritt skaft och en smörkniv i eneträ. Lätt, billigt, robust och funktionellt. Klarar även teflonpannan. Knivslidan i plast är lätt att diska men ful som stryk.

50 kr eller 1000kr?
Det bästa av alltihop - man kan hitta en bra kniv som duger för vanligt friluftsbruk för  40-50 kronor  (det dubbla för en bra kökskniv som ju har betydligt större blad). Entusiaster betalar  gärna tjugo gånger mer för en exklusivare brukskniv som tål lite hårdare tag. Samlarknivar kan kosta hur mycket som helst.
På de här sidorna får du lära dig vad det är för skillnad på en prisvärd kniv för 40 kronor och en prisvärd kniv för 1000 kronor. 


Här närmar vi oss en 1000-lapp. Bättre friluftskniv finns inte.

Fällkniv eller slidkniv?
En fällkniv är alltid klenare i konstruktionen än en slidkniv och svår att hålla ren. Men avsevärt lättare att bära med sig. Har fällkniven ingen fastlåsning av bladen måste man vara extra aktsam. Finns det en låsmekanism, måste man se till att den fungerar.... Kan man stå ut med nackdelarna ovan, är en kraftig fällkniv ett bra alternativ.

En schwietzisk armékniv kan också vara ett utmärkt komplement till en slidkniv.
En ´armékniv´ tillsammans med en fisketång (eller en vanlig tång ur verktygslådan) utklassar funktionellt sett de flesta moderna multiverktyg.
I en nation där en slidkniv i byxlinningen upprör ordningsmakten mer än om byxorna lämnats hemma, kan fällkniven också ha ´fiskala´ fördelar.
För jägaren kan det paradoxalt nog vara tvärtom - fällkniven är lättare att hålla ren. D v s han kan tvätta både den blodiga fällkniven och eventuellt också byxorna när han kommer hem, men att stoppa en slarvig avtorkad  slidkniv i en läderslida är ingen bra idé...

Rostfritt eller kolstål?

Detta är en enkel fråga. Modernt rostfritt stål är nästan jämförbart med kolstål beträffande egenskaper på eggen och bladet i övrigt. Dessutom rostfritt (åtminstone mycket ´rosttrögt´). Om man inte väljer de allra hårdast härdade kvalitéerna är det heller inte särskilt svårt att bryna upp eggen till valfri skärpa - även rakbladsskärpa om nu det skulle vara eftersträvansvärt.
Riktigt hårdhärdat rostfritt kan vara lite knepigt att skärpa, men även det kommer du att lära dig på dessa sidor.
Välj alltså rostfritt om du inte har mycket speciella krav. 


Vackrare finns inte.
Lars Karlsson, Sirka Sameby.
Omkring 1975.

Slipning
Alltför många knivar levereras helt galet grundslipade, d v s har felaktig eggvinkel i förhållande till hur kniven ska användas.
Du måste alltså se upp vid inköpstillfället, eller börja med en grundslipning. 
Grundslipning är en engångsåtgärd. Gör man den på rätt sätt, är det sedan mycket lätt att underhålla skärpan med ett bryne eller skärpstål. För en kökskniv eller annan kniv med tunt blad gäller detta livet ut. En kniv med lite kraftigare blad kan behöva en lätt justering på slipstenen efter lång tid av hårt bruk, men däremellan gäller brynet.
Den late kan låta en skicklig yrkesman (på ett riktigt knivsliperi) göra  grundslipningen. Men du kan också göra jobbet själv. Om du inte har tillgång till en långsamgående slipsten i vattenbad, är du hänvisad till att ´grundslipa´ med ett grovkornigt bryne. Det går, det är inte svårt, men du måste vara noggrann och ha gott om tid. Samma gäller beträffande ´den lätta justeringen...´ på slipstenen, även den kan man göra med ett grovt bryne.

OBS:
Slipa aldrig en egg med /torr/ slipskiva med hög hastighet. Inget knivblad tål den behandlingen utan förstörs omedelbart om metallen i närheten av den tunna eggen värms upp okontrollerat - vilket kommer att ske . 
Detta gäller all slipning  på bänkslipmaskiner, praktiskt taget alla slipningsåtaganden av låssmeder, skomakare på klack- barer och definitivt all slipning på märkliga tillsatser till handborrmaskiner. Glöm alltså de alternativen. 

Jag kommer att upprepa den här varningen flera gånger.

Bryning
Efter slipningen tar man fram den rätta skärpan med ett relativt finkornigt bryne, som också används för att fortsättningsvis underhålla skärpan på eggen. 

Vad alla bör kunna
Även om du inte har ambitionen att slipa om din kniv, bör du känna till det allra mest elementära om stål/eggvinklar mm, om inte annat så för att kunna inhandla en kniv som är riktigt grundslipad från början. 
Att kunna hantera bryne eller slipstål är nödvändigt, eftersom regelbunden skärpning är ett lätt och alldeles nödvändigt jobb för den som vill ha en vass egg.

Knivskärpning
såsom du får lära dig på dessa sidor, är avsedd för att skapa och underhålla ´den perfekta eggen´ på ett befintligt knivblad, kanske också för att utföra någon smärre modifiering i bladprofil mm. Du får lära dig de olika möjligheterna och metoderna för arbete med enbart ett litet handbryne, för ett större bänkbryne+slipstöd eller på en riktig slipsten. Det är helt olika arbetssätt.
Ska du däremot göra en mer radikal omformning av ett blad måste du ta till grövre metoder och då finns som sagt stor risk att du förstör härdningen på stålet. Det går vi inte igenom här (länkar till knivbyggarsidor finns dock).

För den som vill fördjupa sig
i ämnet, finns avdelningar som noggrant går igenom olika eggtyper, grundslipning, stålkvalitéer mm och den lite annorlunda arbetsmetoden om man har tillgång till en bra slipsten (eller är beredd att lägga ner en heroisk arbetsinsats med ett grovt bryne) . Då kan du själv omforma eggen så den blir optimal för just ditt bruk.

Ett speciellt problem är språkförbistringen. De fördjupningssidor som finns för de specialintresserade måste baseras på en genomtänkt, konsekvent ´nomenklatur´ - annars blir det obegripligt (men de mer allmänna texterna försöker vi klara med befintligt språkbruk även om det blir lite luddigt ibland). Tyvärr saknas sådan nomenklatur, så vi måste utveckla en.... Men det behöver inte den måttligt intresserade bekymra sig över, bara den som ska göra djupdykningar i specialsidorna.

Den ´pedagogik´ jag använder går ut på att försöka förklara vad som ska uppnås och ge tips om material och arbetsmetoder. Men egentligen så måste var och en utveckla sin egen arbetsteknik. Alltinget går egentligen bara ut på att ha råkoll på slipvinklar. Och veta vilka vinklar man ska uppnå.... 


Så kan man också göra. Ett ´Laplander blad + en bit läder... Maximalt enkelt.

line.gif (50 bytes)
Copyright ©  L Bergman