|
|
Knivar och verktyg för
friluftsliv
- och för köket
|
Japansk grönsakskniv, lämplig för att omvandla
livsmedel till små konstverk. Vassare brukskniv finns inte.
En vass kniv
En vass kniv - kockkniv
eller friluftskniv - brukar väcka uppmärksamhet och föranleda
kommentarer, vilket är lite förvånande, eftersom de flesta knivar har
blad av riktigt bra stål, och det är ju så lätt att skapa och underhålla
en perfekt egg. Antagligen beror det på att så
många knivar - oavsett pris - är helt galet grundslipade från början
(vilket är mycket förvånande, men tyvärr ett faktum).
På den här sajten får du veta hur du ska hitta en kniv - friluftskniv eller kökskniv
- som det är lätt att underhålla skärpan på. Du får lära dig att med ett enkelt bryne skapa och
hålla ´en perfekt egg´ (som är
mycket vass, ganska robust och lätt att underhålla). Du får lära dig att
olika typer av eggar har olika egenskaper - är vassa på olika sätt
- och passar i olika sammanhang.
Vill du fördjupa dig finns sidor som i detalj går igenom ämnet, vill du
komma undan bekvämt, finns ett ´snabbspår´...
Tester, produkter
Den Perfekta Friluftskniven - den som är bäst till allting - är det nog inte lönt att leta efter. Men
kanske ska man har två knivar? Eller en kniv och ett multiverktyg? Behoven är ju
så olika för olika människor.
Jag kommer också att presentera exempel och praktiska tester på bra
knivar/ verktyg i olika prislägen, och du kommer att hitta något som
passar just dig

Russell/Grohmann Original Canadian Belt
Knife.
En mer ´vetenskaplig´ design och uttestad kompromiss
får man leta efter.
Alltid en
kompromiss
Den perfekta friluftskniven får som så mycket annat bli en kompromiss:
-för att skära limpa bör knivbladet vara minst 10, helst närmare
15 cm.
-bladet bör inte vara längre än 10 cm för att inte bli otymplig.
Handtaget
bör vara ganska tunt och smidigt om kniven ska vara lätt att bära.
-handtaget måste vara stort och fylligt om kniven ska kunna hållas
säkert med våta och kalla fingrar.
-en slöjdkniv bör ha max 5-6 cm långt blad.
-bladet bör vara tunt när man skivar lök.
-bladet måste vara kraftigt och robust vid tyngre arbeten.
-bladet bör ha en kraftig ´buk´ när man brer på räkost och
kaviar.
-bladet ska vara rakt och spetsigt när man rensar fisk.
-bästa skärpa är alltid eftersträvansvärt...
-...utom då man filear fisk, då eggen ska följa benen - inte
hugga fast...
-stålet ska vara hårt, eggen hållbar. Men inte så hårt härdat
att bladet
blir sprött eller svårt att bryna.
-eggen ska inte kollapsa när man öppnar en konservburk (eller ska
man komplettera slidkniven med en schweizare i fickan?)
-etc
Alla dessa
goda cigarrer går naturligtvis inte att förena i en kniv, det får alltså bli en
kompromiss. Ett alternativ till att hårdkompromissa, kan vara att ha två
knivar, då kan man täcka de flesta behov för vanligt fritidsbruk.
Jag kommer inte att peka ut en bästa kniv för alla, inte heller en Bästa
Kombination - behoven är ju som sagt så olika. Men du får idéer och
faktaunderlag så du hittar rätt kniv eller kombination i förhållande
till dina behov. När jag på dessa sidor ibland kriver "bästa" etc, så får
du se det som ett subjektivt obestyrkt påstående, som dessutom kan
variera med dagsformen.

En rostfri modern ´Mora´ med halkfritt skaft och
en smörkniv i eneträ. Lätt, billigt, robust och funktionellt. Klarar även
teflonpannan. Knivslidan i plast är lätt att diska men ful som stryk.
50 kr eller 1000kr?
Det bästa av alltihop - man kan hitta en bra kniv som duger för
vanligt friluftsbruk för 40-50 kronor (det dubbla för en
bra kökskniv som ju har betydligt större blad). Entusiaster
betalar gärna tjugo gånger mer för en exklusivare brukskniv som
tål lite hårdare tag. Samlarknivar kan kosta hur mycket som helst.
På de här sidorna får du
lära dig vad det är för skillnad på en prisvärd kniv för 40 kronor
och en prisvärd kniv för 1000 kronor.

Här närmar vi oss en 1000-lapp. Bättre
friluftskniv finns inte.
Fällkniv
eller slidkniv?
En fällkniv är alltid klenare i konstruktionen än en slidkniv och svår
att hålla ren. Men avsevärt lättare att bära med sig. Har fällkniven
ingen fastlåsning av bladen måste man vara extra aktsam. Finns det en låsmekanism,
måste man se till att den fungerar.... Kan man stå ut med nackdelarna
ovan, är en kraftig fällkniv ett bra alternativ.
En schwietzisk
armékniv kan också vara ett utmärkt komplement till en slidkniv.
En ´armékniv´ tillsammans med en fisketång (eller en vanlig tång ur
verktygslådan) utklassar funktionellt sett de flesta moderna
multiverktyg.
I en nation där en slidkniv i byxlinningen upprör ordningsmakten mer än
om byxorna lämnats hemma, kan fällkniven också ha ´fiskala´ fördelar.
För jägaren kan det paradoxalt nog vara tvärtom - fällkniven är
lättare att hålla ren. D v s han kan tvätta både den blodiga
fällkniven och eventuellt också byxorna när han kommer hem, men att
stoppa en slarvig avtorkad slidkniv i en läderslida är ingen bra
idé...
Rostfritt
eller kolstål?
Detta är en enkel fråga. Modernt rostfritt stål är nästan
jämförbart med kolstål beträffande egenskaper på eggen och bladet i
övrigt. Dessutom rostfritt (åtminstone mycket ´rosttrögt´). Om man inte väljer de allra hårdast härdade kvalitéerna
är det heller inte särskilt svårt att bryna upp eggen till valfri skärpa
- även rakbladsskärpa om nu det skulle vara eftersträvansvärt.
Riktigt hårdhärdat rostfritt kan vara lite knepigt att skärpa, men
även det kommer du att lära dig på dessa sidor.
Välj alltså
rostfritt om du inte har mycket speciella krav. |

Vackrare finns inte.
Lars Karlsson, Sirka Sameby.
Omkring 1975. |
Slipning
Alltför många knivar levereras helt galet grundslipade, d v s har
felaktig eggvinkel i förhållande till hur kniven ska användas.
Du
måste alltså se upp vid inköpstillfället, eller börja med en
grundslipning.
Grundslipning är en engångsåtgärd. Gör man den på rätt sätt, är det
sedan mycket lätt att
underhålla skärpan med ett bryne eller skärpstål. För en kökskniv
eller annan kniv med tunt blad gäller detta livet ut. En kniv med lite
kraftigare blad kan behöva en lätt justering på slipstenen efter
lång tid av hårt bruk, men däremellan gäller brynet.
Den late kan låta en skicklig yrkesman (på ett riktigt knivsliperi) göra
grundslipningen. Men du kan också göra jobbet själv. Om du inte har tillgång
till en långsamgående slipsten i vattenbad, är du hänvisad till att ´grundslipa´
med ett grovkornigt bryne. Det går, det är inte svårt, men du måste
vara noggrann och ha gott om tid. Samma gäller beträffande ´den
lätta justeringen...´ på slipstenen, även den kan man göra med ett grovt
bryne.
OBS:
Slipa aldrig en egg med /torr/ slipskiva med hög hastighet. Inget knivblad
tål den
behandlingen utan förstörs omedelbart om metallen i närheten av den
tunna eggen värms upp okontrollerat - vilket kommer att ske .
Detta gäller all slipning
på bänkslipmaskiner, praktiskt taget alla slipningsåtaganden av låssmeder,
skomakare på klack- barer och definitivt all slipning på märkliga
tillsatser till handborrmaskiner. Glöm alltså de alternativen.
Jag kommer att upprepa den här varningen flera gånger.
Bryning
Efter slipningen tar man fram den rätta skärpan med ett relativt finkornigt
bryne, som också används för att fortsättningsvis underhålla skärpan
på eggen.
Vad alla bör kunna
Även om du inte har ambitionen att slipa om din kniv, bör du känna till
det allra mest elementära om stål/eggvinklar mm, om inte annat så för
att kunna inhandla en kniv som är riktigt grundslipad från början.
Att kunna hantera bryne eller slipstål är nödvändigt, eftersom
regelbunden skärpning är ett lätt och alldeles nödvändigt
jobb för den som vill ha en vass egg.
Knivskärpning
såsom du får lära dig på dessa sidor, är avsedd för att skapa
och underhålla ´den perfekta eggen´ på ett befintligt knivblad, kanske
också för att utföra någon smärre modifiering i bladprofil mm.
Du får lära dig de olika möjligheterna och metoderna för arbete med
enbart ett litet handbryne, för ett större bänkbryne+slipstöd eller på en
riktig slipsten. Det är helt olika arbetssätt.
Ska du däremot göra en mer radikal omformning av ett blad måste du ta
till grövre metoder och då finns som sagt stor risk att du förstör härdningen
på stålet. Det går vi inte igenom här (länkar till
knivbyggarsidor finns dock).
För den som vill fördjupa sig
i ämnet, finns avdelningar som noggrant går igenom olika eggtyper, grundslipning, stålkvalitéer mm
och den lite annorlunda arbetsmetoden om man har tillgång
till en bra slipsten (eller är beredd att lägga ner en heroisk
arbetsinsats med ett grovt bryne) . Då kan du själv omforma eggen så
den blir optimal för just ditt bruk.
Ett speciellt problem är språkförbistringen. De fördjupningssidor som
finns för de specialintresserade måste baseras på en genomtänkt,
konsekvent ´nomenklatur´ - annars blir det obegripligt (men de mer
allmänna texterna försöker vi klara med befintligt språkbruk även om
det blir lite luddigt ibland). Tyvärr saknas sådan nomenklatur, så vi måste utveckla en.... Men det
behöver inte den måttligt intresserade bekymra sig över, bara den som
ska göra djupdykningar i specialsidorna.
Den ´pedagogik´ jag använder går ut på att försöka förklara vad
som ska uppnås och ge tips om material och arbetsmetoder. Men egentligen
så måste var och en utveckla sin egen arbetsteknik. Alltinget går egentligen
bara ut på att ha råkoll på slipvinklar. Och veta vilka vinklar man ska
uppnå....
Så kan man också göra. Ett ´Laplander
blad + en bit läder... Maximalt enkelt.

Copyright ©
L
Bergman
|